SVENSK LAG

                i elektronisk utgåva av Lars Aronsson
                      och Anders Andersson genom
                   P r o j e k t   R u n e b e r g

This electronic text was published by Project Runeberg, and is free of copyright. You are free to copy and distribute it in any form (electronic or on paper) and for any purpose (for free or for money).

Project Runeberg publishes free electronic texts, such as this one, in Scandinavian and Finnish languages (Swedish, Norwegian, Danish, Icelandic, Faroese, Finnish, Lappish, Estonian, Karelian, Ingrian, and Livonian) and their dialects.

Project Runeberg is a part of Lysator, a students' computer club at Linkoping University in Linkoping, Sweden. Individuals in many countries have contributed their voluntary work.

  PROJECT RUNEBERG, founded in December 1992, is an open and voluntary
  initiative to create and collect free electronic editions of classic
  Nordic literature and art -- see http://www.lysator.liu.se/runeberg/
  Anonymous FTP file archive: ftp.lysator.liu.se, /pub/runeberg/README
  Questions  Dial international +46-13-126498
  Snail mail Lysator, Linköping University, S-581 83 Linköping, Sweden

Enligt 9 § lagen om upphovsrätt (1960:729), är författningar (alltså svensk lag) inte föremål för upphovsrätt, utan får fritt återges och spridas. Utgivaren tar inget ansvar för den elektroniska utgåvans fullständighet, korrekthet eller aktualitet. Projekt Runebergs utgåva av lagar utredningar är organisarad som följer. Varje namn här motsvarar en filkatalog och därunder finns filer med texterna. prp-XXXX Regeringens propositioner av viss årgång rdt-XXXX Riksdagstryck av viss årgång sfs-XXXX Svensk författningssamling av viss årgång sou-XXXX Statens offentliga utredningar av viss årgång Hittills finns följande texter/filer utgivna: mot-1994-k312 Motion 1994/95:K312 mot-1994-k316 Motion 1994/95:K316 prp-1992-72 Om en lag om teleterminalutrustning, m.m. rdt-1992-lu17 EES-avtalet och immaterialrätten sfs-1949-105 Tryckfrihetsförordning sfs-1960-729 Lag om upphovsrätt till litterära och konstn. sfs-1974/152 Regeringsform sfs-1992/446 Lag om ändring i datalagen sfs-1993/1367 Lag om förbud beträffande viss avkodningsutrustning sfs-1993/1392 Lag om pliktexemplar av dokument sou-1993/10-bil Bilaga 1.4: Förslag till datalag

mot-1994-k312 Motion 1994/95:K312 - Per Bill: Abonnemang på Rixlex

av Per Bill (m) Abonnemang på Rixlex ------------------------------------------------------------------------ Riksdagens databaser kallas med ett samlande namn för Rixlex. Bland dessa databaser finns t.ex. Protarkiv med alla protokoll från riksdagens kammare för riksmötesåret, Proparkiv med alla regeringens propositioner i fulltext och SFST med Svensk författningssamling i fulltext. Ytterligare 23 databaser ingår i Rixlex. Sedan den 1 juli 1993 kan den som vill teckna ett abonnemang i Rixlex och själv söka information från egen modemutrustad dator över telenätet. Cirka 275 abonnemang har tecknats, innefattandes omkring 1 000 användare. I dagarna har även avtal ingåtts som möjliggör uppkoppling till Rixlex över Internet. Denna möjlighet att informera sig om riksdagens arbete och beslut måste betecknas som ett värdefullt bidrag till medborgarnas förmåga att orientera sig om samhällets gemensamma åtgärder och följa de av riksdagen fattade lagarna. Dessutom underlättar det för medborgarna att kunna ta del av centrala politiska dokument utan den filtrering och tolkning som sker av massmedia. Sökmetoder inbyggda i Rixlex hjälper användaren att inte drunkna i informationssvallet. Rixlex administreras av Dokument- och registerenheten, som lyder under riksdagens förvaltningskontor (RFK). RFK har beslutat att abonnemang i Rixlex skall kosta mellan 6 000 kronor och 15 000 kronor, beroende på antalet användare per abonnemang. Priset tar sin utgångspunkt i kostnaden för att prenumerera på informationen i tryckt form, inte efter riksdagens kostnad att tillhandahålla den i datorburen dator. De faktiska kostnaderna för att koppla upp från riksdagen utomstående informationssökare till Rixlex är nästan försumbar. De kostnader som Rixlexabonnenterna i dag ådrar riksdagen härrör sig från datapaktrafiken. Men trafikkostnaden betalas idag av mottagaren, dvs riksdagen. Abonnemangskravet för uppkoppling till Rixlex bör slopas. Det bör stå vem som vill fritt att utan avgift ta del av riksdagens offentliga handlingar medelst datorkommunikation. Att medborgarna informerar sig om bl.a. de lagar som riksdagen fattar och de propositioner som regeringen lägger bör vara kostnadsfritt. Alternativt bör abonnent på Rixlex ges tillstånd att gratis vidareförmedla inhämtad information. Exempelvis har Projekt Runeberg, ett ideellt initiativ inom studentdatorföreningen Lysator vid Linköpings universitet, uttryckt intresse för att återge innehållet i Rixlex och därvid låta envar intresserad kostnadsfritt ta del av materialet via datorkommunikation Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen beslutar öppna Rixlex för allmänheten utan abonnemangsavgifter. Stockholm den 23 januari 1995 Per Bill (m)

mot-1994-k316 Motion 1994/95:K316 - Inger Lundberg: Fri tillgång till...

av Inger Lundberg m.fl. (s) Fri tillgång till riksdagens databaser ------------------------------------------------------------------------ I nedanstående motion föreslår vi en utredning om möjligheterna att erbjuda allmänheten fri tillgång till riksdagstryck och Svensk Författningssamling via riksdagens databaser. Idag är ännu inte datorer, modem eller datakunskap alla medborgares egendom, men mycket talar för att det blir med datorerna som med telefonen: Först var det prästen, ingenjören och skolläraren i byn som hade tillgång till telefonen, men snart nog var den alla hushålls egendom. Det är nu vi avgör hur informationstekniken kommer att användas i framtiden -- om den nya tekniken blir en tillgång för några få eller om den kommer till glädje för många. Offentlighetsprincipen hör till det finaste i den svenska demokratin och är en viktig garant för en öppen debatt och mot maktmissbruk. När nu svenska staten och dess riksdag snabbt datoriseras och offentlig information samlas, och kan erbjudas på datanät, är det viktigt att inga onödiga trösklar skapas, som gör att allmänheten i praktiken inte får tillgång till informationen. Rixlex har nyligen blivit tillgängligt på datanät och kommer inom kort att anslutas till Internet. Systemet innehåller mängder med både viktig och spännande information och måste för riksdagens och myndigheternas eget arbete hållas aktuellt vare sig uppgifterna finns tillgängliga för allmänheten via datanät eller inte. Så finns t.ex. riksdagens register redan från och med 1975 i Rixlex, och det kompletta riksdagstrycket i datanätet från och med 1988/89 års riksmöte. Rixlex omfattar också Svensk författningssamling. När nu systemet erbjuds till allmänheten har riksdagen valt att ta ut en årlig avgift om 6 000 kronor. Denna ger tillgång till hela systemet. Kostnaden motsvarar en helårsprenumeration på riksdagstrycket. Då det idag i första hand är företag och organisationer med hygglig betalningsförmåga som upptäckt systemet har protesterna varit få. Den höga kostnaden har också modifierats för skolornas del, som inte behöver betala med än 1 000 kronor per år. Det finns anledning att känna oro för de principer, som lett till att riksdagen fastnat för att sätta ett förhållandevis högt pris för tjänsten till de medborgare som vill ha tillgång till Rixlex eller Svensk Författningssamling. Att det inte är nödvändigt att sätta pris på statlig information via datanät visas t.ex. av att regeringen för sin del valt att göra t.ex. finansplanen och budgetsammandraget kostnadsfritt tillgängligt på datanät. Mot att tillämpa samma principer för datainformation som för skriftlig information talar också att den förra inte använder resurser på samma sätt som information som ska tryckas, paketeras och skickas ut. Om inte medborgarrätt ska heta pengar i framtiden får inte tillgången till Rixlex behäftas med ekonomiska trösklar, som gör det närmast omöjligt för en vanlig medborgare att abonnera på systemet. Vikten av att hävda offentlighetsprincipen i praktiken ger i stället anledning för riksdagen att överväga att erbjuda Rixlex kostnadsfritt till var och en som vill gå in på datanätet. Härigenom skulle vanliga medborgare få helt nya möjligheter att enkelt få del av både aktuell lagstiftning, sina "egna" ledamöters agerande i riksdagen och kunskap om aktuella frågor. Fri tillgång till Rixlex skulle också ge politiskt och fackligt intresserade medborgare en bättre grund för att lägga politiska förslag och delta i den allmänna debatten. Full medborgarinsyn i SFS vore en viktig bieffekt av att Rixlex erbjuds gratis till medborgarna. Det finns ett växande intresse bland enskilda medborgare att bredda tillgången på datorburen information. Projekt Runeberg är ett ideellt initiativ, där medlemmarna under två år skapat och samlat fria elektroniska utgåvor av nordisk litteratur och konst. Då lagtexter uttryckligen är undantagna från upphovsrätt har man läst in några lagar som har nära anknytning till projektet. Det gäller bland annat datalagen och lagen om upphovsrätt. Trots att utbud av lagtexter knappast har varit huvudsyftet med projektet har dessa under lång tid varit de mest uppskattade delarna av hela projektet. Det är knappast rimligt att statens ansvar för att göra lagstiftningen känd ska behöva tas över av ideella intressenter, som har oändliga uppgifter inom områden som staten inte har samma omedelbara ansvar för. Beslutet att ta betalt för Rixlex har sannolikt sin grund såväl i den ekonomismens anda, där allt måste ha sitt pris -- också demokratin -- som i det faktum att pappershanteringen av riksdagshandlingar är dyrbar och resurskrävande. Vi är inte heller ensamma om att ta betalt för statlig, elektronisk information. Det görs bland annat i Norge och Estland, men där som här förs nu en aktiv diskussion om det rimliga i att medborgarna ska behöva betala för att få insyn i den demokratiska processen. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen uppdrar åt sitt förvaltningskontor att utreda ekonomiska, praktiska och principiella konsekvenser av att erbjuda Rixlex kostnadsfritt till allmänheten. Stockholm den 20 januari 1995 Inger Lundberg (s) Håkan Strömberg (s) Maud Björnemalm (s) Helena Frisk (s) Hans Karlsson (s)

prp-1992-72 Proposition 1992/93:72 - Om en lag om teleterminalutrustning, m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992. På regeringens vägnar Carl Bildt Mats Odell Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en lag om teleterminalutrustning i syfte att enligt vårt åtagande i EES-avtalet i Sverige införliva de regler som följer av EG:s s.k. terminaldirektiv (91/263/EEG). I propositionen föreslås också en smärre ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) som sammanhänger med Telestyrelsens bildande och innebär bl.a. att viss myndighetsuppgift hos Televerket förs över till denna myndighet. Lagen om teleterminalutrustning föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen om ändring i sjölagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Propositionens lagförslag 1 Förslag till Lag om teleterminalutrustning Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde 1§ Denna lag gäller teleterminalutrustning som går att ansluta till telenät som står till förfogande för användning av allmänheten (allmänt tillgängligt telenät). Krav på teleterminalutrustning 2§ Till ett allmänt tillgängligt telenät får endast sådan teleterminalutrustning anslutas som uppfyller de krav beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och användning i övrigt som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 3§ Teleterminalutrustning som är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät får släppas ut på marknaden endast om den uppfyller de krav som fastställts med stöd av 2§. 4§ Teleterminalutrustning som går att ansluta till ett allmänt tillgängligt telenät, men som inte är avsedd för detta, får släppas ut på marknaden endast om den uppfyller de krav på märkning eller annan produktinformation som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Tillsyn 5§ Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen 1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, 2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, och 3. hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut teleterminalutrustning få tillgång till sådan utrustning för kontroll. 6§ Myndigheten får för genomförande av den tillsyn som avses i 5§ andra stycket meddela de förelägganden som behövs. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. 7§ Myndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt 5§ andra stycket. 8§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag. Straff 9§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet till ett allmänt tillgängligt telenät ansluter teleterminalutrustning som inte uppfyller de krav som avses i 2§ döms till böter. 10§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut teleterminalutrustning på marknaden i strid med föreskrifterna i 3 eller 4§ döms till böter eller fängelse i högst sex månader. 11§ Teleterminalutrustning som har varit föremål för brott enligt 9 eller 10§ skall förklaras förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det i övrigt finns skäl för förverkande och förverkande inte är uppenbart oskäligt. I stället för utrustningen får dess värde förklaras förverkat. Överklagande 12§ Tillsynsmyndighetens beslut om förelägganden enligt 6§ får överklagas hos länsrätten. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

rdt-1992-lu17 Betänkande 1992/93:LU17 - EES-avtalet och immaterialrätten

EES-avtalet och immaterialrätten Sammanfattning I betänkandet behandlar utskottet dels förslag från regeringen (proposition 1992/93:48) om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-avtalet med mera, dels två fristående motioner med varumärkesrättslig anknytning som väckts under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1991/92. ... I upphovsrättslagen föreslås ändringar i de regler som rör skyddet för datorprogram. Ändringarna innebär bland annat att skyddet för datorprogram omfattar även programmets förberedande designmaterial, att alla rättigheter till datorprogram som utvecklats av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats samt att även kopiering för enskilt bruk skall vara förbjuden. ... Företrädare för Föreningen Svensk Programvaruindustri (SPI) har inför utskottet framfört synpunkter på propositionen såvitt avser frågan om straffrättsligt ansvar för kopiering av datorprogram för enskilt bruk utan tillstånd av upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare. ... ... Utskottet tillstyrker i övrigt bifall till propositionen. Vidare avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena, som dock får anses tillgodosedda med utskottets ställningstagande i fråga om konsumtion av varumärkesrätten. Propositionen ... Motionerna ... Utskottet Inledning ... Propositionens huvudsakliga innehåll ... Konsumtion av immateriella rättigheter ... Konsumtion av patent-, mönsterskydds- och växtförädlingsrätt ... Konsumtion av rättigheter som är knutna till ett varumärke ... Vissa andra förslag på varumärkesrättens område ... Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om ändring av varumärkeslagen ... Skydd för kretsmönster för halvledarprodukter ... Skydd för datorprogram Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) först 1989. Innebörden av detta är att datorprogram åtnjuter i princip samma upphovsrättsliga skydd som andra litterära verk. ... Ett av syftena bakom EG-direktivet om det rättsliga skyddet för datorprogram är att förbättra skyddet mot piratkopiering. ... Enligt propositionen föranleder direktivet vissa ändringar i upphovsrättslagen. Sålunda föreslås ... Utskottet vill med anledning av propositionen i denna del särskilt beröra två frågor. Den ena frågan gäller förbudet mot enskild kopiering. ... Utskottet vill också i detta sammanhang ta upp frågan om konsumtion av spridningsrätten i territoriellt hänseende. Också i fråga om skyddet för datorprogram gäller i Sverige för närvarande global konsumtion. ... Med det anförda tillstyrker utskottet att EG-direktivets regler om skydd för datorprogram integreras i upphovsrättslagen på sätt som föreslås i propositionen. Mot de delar av propositionen som inte har berörts särskilt har utskottet ingen erinran. Hemställan Utskottet hemställer 1. beträffande varumärkeslagen ... 2. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till ... dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Stockholm den 3 december 1992 På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m), Maud Ekendahl (m) och John Bouvin (nyd). Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet. Bilaga 1. Propositionens lagförslag ... 6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk dels att 1, 11, 23, 27, 40 a och 53 §§ samt rubriken närmast före 40 a § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11 a, 11 b och 57 a §§, av följande lydelse, Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § (senaste lydelse 1989:396) Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till uttryck på annat sätt. Till litterärt verk hänföres Till litterära verk hänförs karta, så ock annat i teckning kartor, samt även andra i eller grafik eller i plastisk teckning eller grafik eller i form utfört verk av beskrivande plastisk form utförda verk av art. beskrivande art. Vad som i denna lag sägs om datorprogram skall i tillämpliga delar gälla även förberedande designmaterial för datorprogram. 11 § (senaste lydelse 1989:396) Av offentliggjort verk får Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda enskilt bruk. Vad sålunda framställts får ej utnyttjas för framställts får inte utnyttjas annat ändamål. för annat ändamål. Vad i första stycket sägs Vad som sägs i första stycket medför ej rätt att för eget bruk gäller inte byggnadsverk och låta annan framställa datorprogram och medför inte rätt bruksföremål eller skulptur eller att för eget bruk låta någon genom konstnärligt förfarande annan framställa bruksföremål efterbilda annat konstverk, ej eller skulpturer eller genom heller rätt att utföra konstnärligt förfarande byggnadsverk. efterbilda andra konstverk. Den som med stöd av första stycket vill kopiera datorprogram i maskinläsbar form får göra detta endast för sitt enskilda bruk och bara under förutsättning att programmet är utgivet och att förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet. Kopian får ej utnyttjas för annat ändamål. 11 a § Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel. Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet. Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört. Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra. Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och fjärde stycket är ogiltiga. 11 b § Återgivning av ett datorprograms kod eller översättning av kodens form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan programmet och ett annat program. Detta gäller dock endast under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: a) åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda programmet eller för hans räkning av en person som har fått rätt att utföra åtgärderna, b) den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna personerna, och c) åtgärderna är begränsade till de delar av originalprogrammet som är nödvändiga för att uppnå den avsedda samverkansförmågan. Bestämmelserna i första stycket innebär inte att informationen får: a) användas för andra ändamål än att uppnå den avsedda samverkansförmågan, b) överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för att uppnå den avsedda samverkansförmågan, c) användas för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har en väsentligen likartad uttrycksform, eller d) användas för andra åtgärder som utgör intrång i upphovsrätten. Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt denna paragraf är ogiltiga. 23 § (senaste lydelse 1989:396) Sedan ett litterärt eller Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare och utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exemplar av visas offentligt. För exemplar musikaliska verk får dock inte av datorprogram gäller i fråga om utan upphovsmannens samtycke sådan spridning i stället att tillhandahållas allmänheten genom spridningen är tillåten sedan uthyrning eller annan därmed exemplaret med upphovsmannens jämförlig rättshandling. samtycke har överlåtits inom Detsamma gäller exemplar av Europeiska ekonomiska datorprogram i maskinläsbar form. samarbetsområdet. Exemplar av Sådana exemplar får inte heller musikaliska verk och av utan upphovsmannens samtycke datorprogram får dock inte utan lånas ut till allmänheten. upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. Exemplar av datorprogram i maskinläsbar form får inte heller lånas ut till allmänheten utan sådant samtycke. 27 § (senaste lydelse 1989:396) Upphovsrätt må, med den Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis § sägs, helt eller delvis överlåtas. överlåtas. Överlåtelse av exemplar Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd upphovsrätt. I fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren eller, tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar. efterlevande make och arvingar. Beträffande överlåtelse av Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda upphovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30--40 a avseenden föreskrivs i 30--40 §§. §§. Dessa bestämmelser tillämpas Dessa bestämmelser tillämpas dock dock endast i den mån ej annat endast i den mån ej annat avtalats. avtalats. Avtal om rätt att utnyttja Datorprogram skapade i datorprogram anställningsförhållanden 40 a § 40 a § (senaste lydelse 1989:396) Överlåtelse av rätten att Upphovsrätten till ett utnyttja ett datorprogram datorprogram, som skapas av en innefattar rätt att framställa arbetstagare som ett led i hans sådana exemplar av programmet och arbetsuppgifter eller efter göra sådana anpassningar i instruktioner av arbetsgivaren, exemplaren som behövs för den övergår till arbetsgivaren, medgivna användningen samt att såvida inte något annat har framställa reservexemplar och avtalats. exemplar som behövs från skyddssynpunkt. Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört. 53 § (senaste lydelse 1982:284) Den som beträffande ett Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk litterärt eller konstnärligt verk vidtager åtgärd, som innebär vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket jämlikt intrång i den till verket enligt 1 och 2 kapitlen knutna 1 och 2 kapitlen knutna upphovsrätten eller som strider upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år. fängelse i högst två år. Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till straff, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk. Samma lag vare, om någon till Vad som sägs i första stycket riket för spridning till gäller också, om någon till riket allmänheten inför exemplar av för spridning till allmänheten verk, där exemplaret framställs inför exemplar av verk, där utom riket under sådana exemplaret framställs utom riket omständigheter, att en dylik under sådana omständigheter, att framställning här i riket skulle en sådan framställning här i hava varit straffbar enligt vad i riket skulle ha varit straffbar första stycket sägs. enligt vad som sägs i det stycket. För försök eller förberedelse För försök eller förberedelse till brott som avses i första och till brott som avses i första och andra styckena döms till ansvar tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kapitlet brottsbalken. enligt 23 kapitlet brottsbalken. 57 a § Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för försäljning, uthyrning eller annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. ------- 1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 23 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993. 2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan.

sfs-1949-105/ SFS 1949:105 - Tryckfrihetsförordning

1 kap. Om tryckfrihet ---------------------------------------------------------------------- 1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndigheter eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning av skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag (1976:955). 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § Med periodisk skrift förstås tidning, tidskrift, eller annan sådan tryckt skrift, som enligt utgivningsplanen är avsedd att under bestämd titel utgivas med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen, samt därtill hörande löpsedlar och bilagor. Sedan utgivningsbevis för skriften meddelats, skall denna, till dess beviset återkallas, anses som periodisk. 8 § 9 §

sfs-1949-105/02 2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 § 15 § 16 §

sfs-1949-105/03 3 kap. Om rätt till anonymitet

---------------------------------------------------------------------- 1 § Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas å skriften. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande den som lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i fråga om utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk. Lag (1976:955). 2 § 3 § 4 § 5 § 6 §

sfs-1949-105/04 4 kap. Om tryckta skrifters framställning

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 §

sfs-1949-105/05 5 kap. Om utgivning av periodisk skrift

---------------------------------------------------------------------- 1 § Ägare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person. I lag får föreskrivas att även utlänning med hemvist i riket får vara ägare till sådan skrift. Lag (1988:1448). 2 § För periodisk skrift skall finnas en utgivare. Utgivare skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att även utlänning får vara utgivare. Utgivare skall äga hemvist inom riket. Ej må den vara utgivare som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag. Lag (1988:1448). 3 § Utgivare av periodisk skrift utses av dess ägare. Uppdrag att vara utgivare skall innefatta befogenhet att öva inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att intet däri får införas mot utgivarens vilja. Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer utgivaren, vare utan verkan. 4 § Då utgivaren utsetts, åligge ägaren att göra anmälan därom till myndighet som angives i lag. Anmälan skall innehålla uppgift å utgivarens namn och hemvist. Vid anmälan skall fogas bevis om att utgivaren fyller föreskrivna behörighetsvillkor samt förklaring av utgivaren att han åtagit sig uppdraget att vara utgivare. Lag (1976:955). 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 11 § Å varje nummer eller häfte av periodisk skrift skall utgivarens namn utsättas. Är befogenheten som utgivare överlämnad till ställföreträdare, skall å varje nummer eller häfte av skriften, varom är fråga, angivas att ställföreträdaren inträtt som utgivare; sker det, erfordras ej att även utgivarens namn utsättes. 12 § 13 § 14 §

sfs-1949-105/06 6 kap. Om tryckta skrifters spridning

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 §

sfs-1949-105/07 7 kap. Om tryckfrihetsbrott

---------------------------------------------------------------------- 1 § Med tryckfrihetsbrott förstås i denna förordning de gärningar som anges i 4 och 5 §§. Lag (1988:1448). 2 § Såsom tryckfrihetsbrott skall icke anses tillkännagivande i annons eller annat sådant meddelande, om ej av meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för sådant brott kan ifrågakomma. Är i förening med omständighet, som icke omedelbart framgår av meddelandets innehåll, meddelandet straffbart, gälle vad därom är stadgat. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om meddelande genom chiffer eller på annat sätt, som är hemligt för allmänheten. 3 § Om någon lämnar meddelande, som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket, eller, utan att svara enligt 8 kap., medverkar till framställning, som är avsedd att införas i tryct skrift, såsom författare eller annan upphovsman eller såsom utgivare och därigenom gör sig skyldig till 1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse och därigenom stämpling till sådant brott; 2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller 3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som angivas i särskild lag, gäller om ansvar för sådant brott vad i lag är stadgat. Om någon anskaffar uppgift eller underrättelse i sådant syfte som avses i 1 kap. 1 § fjärde stycket och därigenom gör sig skyldig till brott som angives i förevarande paragrafs första stycke 1, gäller om ansvar härför vad i lag är stadgat. Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen skall gälla också i fråga om förslag till föreskrifter som avses i första stycket 3. Lag (1988:1448). 4 § Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall såsom tryckfrihetsbrott anses följande gärningar, om de begås genom tryckt skrift och är straffbara enligt lag: 1. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande; försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi; 2. krigsanstiftan, såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd; 3. spioneri, varigenom någon för att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller ej; försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri; 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 5 § 6 § 7 § 8 §

sfs-1949-105/08 8 kap. Ansvarighetsregler

---------------------------------------------------------------------- Om ansvaret för periodisk skrift. 1 § För tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svare den som var anmäld som utgivare, då skriften utgavs. Var ställföreträdare anmäld och har han inträtt som utgivare, svare ställföreträdaren. Lag (1976:955). 2 § 3 § 4 § Om ansvaret för tryckt skrift, som ej är periodisk. 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § Gemensamma bestämmelser 10 § 11 § 12 §

sfs-1949-105/09 9 kap. Om tillsyn och åtal

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 §

sfs-1949-105/10 10 kap. Om särskilda tvångsmedel

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 §

sfs-1949-105/11 11 kap. Om enskilt anspråk

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 §

sfs-1949-105/12 12 kap. Om rättegången i tryckfrihetsmål

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 § 15 § 16 §

sfs-1949-105/13 13 kap. Om utrikes tryckta skrifter

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 §

sfs-1949-105/14 14 kap. Allmänna bestämmelser

---------------------------------------------------------------------- 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 §

sfs-1960-729/ SFS 1960:729 - Lag om upphovsrätt till litterära och konstn.

Kapitel märkta med * är ännu inte fullständiga. 1 Kap. ( 1--10 §§) Upphovsrättens föremål och innehåll 2 Kap. (11--26 §§) Inskränkningar i upphovsrätten 3 Kap.* (27--42 §§) Upphovsrättens övergång 4 Kap. (43--44 §§) Upphovsrättens giltighetstid 5 Kap.* (45--49 §§) Vissa upphovsrätten närstående rättigheter 6 Kap. (50--52 §§) Särskilda bestämmelser 7 Kap. (53--59 §§) Ansvar och ersättningsskyldighet 8 Kap. (60--62 §§) Lagens tillämpningsområde 9 Kap. (63--70 §§) Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

sfs-1960-729/01 1 Kap. ( 1--10 §§) Upphovsrättens föremål och innehåll

---------------------------------------------------------------------- 1 § Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till uttryck på annat sätt. Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art. Lag (1989:396). 2 § Upphovsrätt innefattar, med de inskränkningar som nedan stadgas, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik. Såsom framställning av exemplar anses även att verket överföres på anordning, genom vilken det kan återgivas. Verket göres tillgängligt för allmänheten då det framföres offentligt, så ock då exemplar därav utbjudes till försäljning, uthyrning eller utlåning eller eljest sprides till allmänheten eller visas offentligt. Lika med offentligt framförande anses framförande som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större sluten krets. 3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen. Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verka eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket. 4 § Den som översatt eller bearbetat ett verk eller överfört det till annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna gestalt, men han äger icke förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till originalverket. Har någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till originalverket. 5 § Den som genom att sammanställa verk eller delar av verk åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till detta, men hans rätt inskränker icke rätten till de särskilda verken. 6 § Har ett verk två eller flera upphovsmän, vilkas bidrag icke utgöra självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt. De äga dock var för sig beivra intrång i rätten. 7 § Såsom upphovsman anses, där ej annat visas, den vars namn eller ock allmänt kända pseudonym eller signatur sätt utsättes på exemplar av verket eller angives då detta göres tillgängligt för allmänheten. Är ett verk utgivet utan att upphovsmannen är angiven såsom i första stycket sägs, äger utgivaren, om sådan är nämnd, och eljest förläggaren företräda upphovsmannen, till dess denne blivit angiven på en ny upplaga eller genom anmälan i justitiedepartementet. 8 § Ett verk anses offentliggjort, då det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Verket anses utgivet, då exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Lag (1973:363). 9 § Författningar, beslut av myndighet, av svensk myndighet avgivna yttranden samt officiella översättningar av sådana texter äro icke föremål för upphovsrätt. Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gällande till officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk eller diktverk i den mån sådant verk ingår i handling som avses i första stycket. Alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk må dock återgivas utan upphovsmannens samtycke. För sådant återgivande äger upphovsmannen rätt till ersättning, såvida icke verket återgives i samband med myndighets verksamhet. Ersättning utgår ej heller om verket återgives i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilket verket förekommit och det sker endast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Vid återgivande enligt andra stycket äga bestämmelserna i 26 § motsvarande tillämpning. Lag (1973:363). 10 § Har ett verk registrerats såsom mönster enligt vad därom är stadgat, må utan hinder därav upphovsrätt till verket göras gällande. Fotografisk bild eller kretsmönster i halvledarprodukter är icke föremål för upphovsrätt enligt denna lag. Om rätten till fotografisk bild och till sådant mönster finns särskilda bestämmelser. Lag (1986:1426).

sfs-1960-729/02 2 Kap. (11--26 §§) Inskränkningar i upphovsrätten

---------------------------------------------------------------------- 11 § Av offentliggjort verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts får ej utnyttjas för annat ändamål. Vad i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda annat konstverk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk. Den som med stöd av första stycket vill kopiera datorprogram i maskinläsbar form får göra detta endast för sitt enskilda bruk och bara under förutsättning att programmet är utgivet och att förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet. Kopian får ej utnyttjas för annat ändamål. Lag (1989:396). 12 § Med regeringens tillstånd och på de villkor, som däri angivas, må arkiv och bibliotek för sin verksamhet framställa exemplar av verk genom fotografi. Lag (1978:488). 13 § Byggnad eller bruksföremål må av ägaren ändras utan upphovsmannens lov. 14 § Ur offentliggjort verk må, i överensstämmelse med god sed, citat göras i den omfattning som betingas av ändamålet. I kritisk eller vetenskaplig framställning må ock i anslutning till texten återgivas offentliggjort konstverk. Återgivas i populärvetenskaplig framställning två eller flera konstverk av samma upphovsman, äger han rätt till ersättning. 15 § I tidning eller tidskrift må ur annan tidning eller tidskrift intagas artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, såframt ej förbud mot eftertryck är utsatt. Offentliggjort konstverk må avbildas i tidning eller tidskrift i samband med redogörelse för dagshändelse; dock gäller detta icke verk, som tillkommit för att återgivas i dylik publikation. 15 a § Lärare och andra som på grund av skriftligt avtal ingånget av en organisation av upphovsmän har rätt att för sin undervisning framställa exemplar av verk genom reprografiskt förfarande får för samma ändamål även framställa exemplar av utgivna verk av upphovsmän som ej företräds av organisationen. Detta gäller dock endast om avtalet har ingåtts mellan å ena sidan staten, en kommun, en landstingskommun eller den som annars bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former och å andra sidan en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Mångfaldigande enligt första stycket får ej ske, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot det. Framställning av exemplar enligt första stycket får avse endast verk av det slag som omfattas av avtalet med organisationen. Även i övrigt gäller de villkor i fråga om rätten till mångfaldigande som föreskrivs i avtalet. Framställt exemplar får ej utnyttjas annat än inom sådan undervisningsverksamhet som avses i avtalet. En upphovsman vars verk har mångfaldigats med stöd av första stycket skall i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och i fråga om förmåner från organisationen som väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med organisationens medlemmar. Upphovsmannen har dock alltid oberoende av detta rätt till ersättning som hänför sig till mångfaldigandet, om han begär det inom tre år efter utgången av det år då mångfaldigandet ägde rum. I avtalet får med bindande verkan för upphovsmannen föreskrivas att krav på sådan ersättning får riktas endast mot organisationen. Lag (1980:610). 16 § I samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning, sammanställt ur verk från ett större antals upphovsmän, må återgivas mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av ringa omfång, såframt fem år förflutit efter det år, då verket utgavs. I anslutning till texten må återgivas konstverk, därest fem år förflutit efter det år, då verket offentliggjordes. Verk som tillkommit för att brukas vid undervisning må ej medtagas i samling för sådant ändamål. För återgivande som avses i denna paragraf äger upphovsmannen rätt till ersättning. 17 § Inom undervisningsverksamhet må för tillfälligt bruk exemplar av offentliggjort verk framställas genom ljudupptagning; dock må grammofonskiva eller liknande anordning, som framställts i förvärvssyfte, ej direkt eftergöras. Exemplar som framställts med stöd av denna paragraf må ej utnyttjas på annat sätt. 18 § Av utgivet litterärt eller musikaliskt verk må exemplar framställas i blindskrift. Bibliotek och organisation må, med regeringens tillstånd och på de villkor som däri angivas, framställa exemplar av utgivet litterärt verk genom ljudupptagning, att användas för utlåning till blinda och andra svårt vanföra. Lag (1978:488). 19 § Då ett musikaliskt verk framföres med text, må till bruk för åhörarna texten återgivas i konsertprogram eller dylikt. Lag (1973:363). 20 § Verk som är utgivet må framföras offentligt vid gudstjänst eller undervisning. Utgivet verk må ock framföras offentligt vid tillfälle, där framförande av sådana verk ej är det huvudsakliga samt tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte. Det må jämväl framföras offentligt i folkbildningsverksamhet, för välgörande ändamål eller i annat allmännyttigt syfte, om den som framför verket eller, vid framförande i samverkan, alla de medverkande göra det utan ersättning. Vad i denna paragraf är stadgat gäller ej sceniskt verk eller filmverk. 21 § Vid information om dagshändelse genom ljudradio, television, direkt överföring eller film må verk som synes eller höres under dagshändelsen återgivas i den omfattning som betingas av informationssyftet. Lag (1973:363). 22 § Har radio- eller televisionsföretag rätt att i utsändning återgiva verk, må företaget ock, under villkor som regeringen bestämmer, för bruk vid egna utsändningar upptaga verket på anordning, genom vilken det kan återgivas. Om rätten att göra sålunda upptaget verk tillgängligt för allmänheten gäller vad eljest är stadgat. Svenskt radio- eller televisionsföretag som regeringen bestämmer må, om företaget på grund av avtal med organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att utsända litterära och musikaliska verk, jämväl utsända utgivet dylikt verk av upphovsman som icke företrädes av organisationen; för utsändningen äger upphovsmannen rätt till ersättning. Vad sålunda stadgats gäller dock icke sceniskt verk, ej heller annat verk om upphovsmannen meddelat förbud mot utsändning eller det eljest föreligger särskild anledning antaga att han motsätter sig utsändningen. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte sådan vidaresändning som anges i 22 d §. Lag (1986:367). 22 a § Har företag som avses i 22 § första stycket rätt att i utsändning återgiva verk, må företaget för att säkerställa framtida bevisning om innehållet i program upptaga verket på anordning genom vilket det kan återgivas. Har sådan upptagning dokumentariskt värde, må den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Upptagning som avses i första stycket får utnyttjas endast för bevisändamål, om ej annat följer av 22 c §. 22 b § För bevarande i arkiv som sägs i 22 a § må arkivet överföra offentliggjort filmverk på anordning genom vilken det kan återgivas. 22 c § Har exemplar av offentliggjort verk överlämnats till arkiv som sägs i 22 a §, må arkivet framställa enstaka exemplar av verket, om det är påkallat från beredskaps- eller skyddssynpunkt. Arkivet må även framställa enstaka exemplar för forskningsändamål. Exemplar som framställes med stöd av denna paragraf må ej utnyttjas för annat ändamål. Lag (1978:488). 22 d § Har någon på grund av avtal med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, får denne på samma sätt vidaresända även verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen. Vidaresändning får avse endast verk av det slag som omfattas av avtalet. Även i övrigt gäller avtalets villkor i fråga om vidaresändningen. En upphovsman vars verk vidaresänds med stöd av första stycket skall i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och i fråga om förmåner från organisationen som väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har dock alltid oberoende av detta rätt till ersättning som hänför sig till vidaresändningen, om han begär det inom tre år efter utgången av det år då vidaresändningen ägde rum. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen. Gentemot den som vidaresänder verk med stöd av denna paragraf får krav på ersättning göras gällande endast av sådana organisationer som avses i första stycket. Kraven skall framställas samtidigt. Lag (1986:367). 23 § Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exemplar av musikaliska verk får dock inte utan upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. Detsamma gäller exemplar av datorprogram i maskinläsbar form. Sådana exemplar får inte heller utan upphovsmannens samtycke lånas ut till allmänheten. Lag (1989:396). 24 § Annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 § första stycket får återges utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock inte officiell karta, teknisk förebild, datorprogram, verk som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten. Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock att utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingats av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden. Lag (1989:396). 24 a § Allmän handling skall utan hinder av upphovsrätt tillhandahållas i den ordning 2 kapitlet tryckfrihetsförordningen stadgar. Lag (1973:363). 25 § Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, må exemplar, som överlåtits eller omfattas av utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt på annat sätt än genom film eller i television. Konstverk som avses i första stycket må medtagas vid inspelning och visning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Konstverk, som ingår i en samling eller som utställes eller utbjudes till salu, må avbildas i katalog eller meddelande om utställningen eller försäljningen. Konstverk må även eljest avbildas, om det är stadigvarande anbragt på eller vid allmän plats utomhus. Byggnad må fritt avbildas. Lag (1973:363). 26 § Bestämmelserna i detta kapitel medföra icke inskränkning i upphovsmannens rätt enligt 3 § i vidare mån än som följer av vad i 13 § sägs. Då med stöd av bestämmelse i detta kapitel ett verk återgives offentligt, skall källan nämnas i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Verket må icke utan upphovsmannens samtycke ändras i vidare mån än som kräves för den medgivna användningen.

sfs-1960-729/03 3 Kap. (27--42 §§) Upphovsrättens övergång

---------------------------------------------------------------------- 27 § Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis överlåtas. Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar. Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30--40 a §§. Dessa bestämmelser tillämpas dock endast u den mån ej annat avtalats. Lag (1989:396). 28 § Om ej annat avtalats, äger den till vilken upphovsrätt överlåtits icke ändra verket samt ej heller överlåta rätten vidare. Ingår rätten i en rörelse, må den överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav; överlåtaren svarar dock alltjämt för avtalets fullgörande. 29 § Har upphört att gälla genom lag (1976:192). Avtal om offentligt framförande 30 § Förlagsavtal 31 § 32 § 33 § 34 § 35 § 36 § 37 § 38 § Avtal om filmning 39 § 40 § 40 a § Överlåtelse av rätten att utnyttja ett datorprogram innefattar rätt att framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana anpassningar i exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att framställa reservexemplar och exemplar som behövs från skyddssynpunkt. Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört. Lag (1989:396). Upphovsrättens övergång vid upphovsmannens död, med mera 41 § Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kapitlet 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på upphovsrätten. Avträds boet till förvaltning av boutredningsman, får denne inte utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket på annat sätt än som förut har skett. Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan även för efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter. Lag (1987:800). 42 § Upphovsrätt må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos någon, till vilken rätten övergått på grund av bodelning, arv eller testamente. Samma lage vare beträffande manuskript som ej blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest godkänt för offentliggörande. Lag (1987:800).

sfs-1960-729/04 4 Kap. (43--44 §§) Upphovsrättens giltighetstid

---------------------------------------------------------------------- 43 § Upphovsrätt till ett verk gäller intill utgången av femtionde året efter det år, då upphovsmannen avled, eller, beträffande verk som i 6 § sägs, efter den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Lag (1970:488). 44 § För verk, som offentliggjorts utan att upphovsmannen blivit angiven med sitt namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller signatur, gäller upphovsrätten intill utgången av femtionde året efter det år, då verket offentliggjordes. Består verket av två eller flera delar med inbördes sammanhang, räknas tiden från det år, då sista delen offentliggjordes. Blir upphovsmannen inom nämnda tid angiven såsom i 7 § sägs eller visas att han avlidit innan verket offentliggjordes, gäller vad i 43 § stadgas. Lag (1970:488).

sfs-1960-729/05 5 Kap. (45--49 §§) Vissa upphovsrätten närstående rättigheter

---------------------------------------------------------------------- 45 § 46 § 47 § 48 § 49 § Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs. Vad i 6--9 §§, 11 § första stycket, 12, 14, 15 a, 16 och 18 §§, 22 § första stycket, 22 a--22 c, 24 och 24 a §§ samt 26 § andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande. Lag (1986:367).

sfs-1960-729/06 6 Kap. (50--52 §§) Särskilda bestämmelser

---------------------------------------------------------------------- 50 § Litterärt eller konstnärligt verk må ej göras tillgängligt för allmänheten under sådan titel, pseudonym eller signatur, att verket eller dess upphovsman lätt kan förväxlas med förut offentliggjort verk eller dess upphovsman. 51 § Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet. Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under upphovsmannens livstid. Lag (1978:488). 52 § I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt föreskriva åtgärder för att förebygga missbruk av exemplar som avses med förbud enligt 51 §, så ock av föremål som kan användas endast för framställning därav. Sådan föreskrift må avse, att egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras. Vad i denna paragraf stadgas gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill. Egendom som avses i första stycket må i avbidan på föreskrift som där sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

sfs-1960-729/07 7 Kap. (53--59 §§) Ansvar och ersättningsskyldighet

---------------------------------------------------------------------- 53 § Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtager åtgärd, som innebär intrång i den till verket jämlikt 1 och 2 kapitlen knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år. Samma lag vare, om någon till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret framställs utom riket under sådana omständigheter, att en dylik framställning här i riket skulle hava varit straffbar enligt vad i första stycket sägs. För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra styckena döms till ansvar enligt 23 kapitlet brottsbalken. Lag (1982:284). 54 § Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift enligt 41 § andra stycket utnyttjar ett verk skall till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare gälda ersättning, utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet. Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättningen jämväl utgå för annan förlust än uteblivet vederlag, så ock för lidande eller annat förfång. Den som eljest uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtager åtgärd, som innebär intrång eller överträdelse varom i 53 § sägs, skall ersätta upphovsmannen eller hans rättsinnehavare förlust, lidande eller annat förfång av åtgärden. 55 § Den som vidtager åtgärd som innebär intrång eller överträdelse varom i 53 § sägs är skyldig att, såvitt det finnes skäligt, mot lösen avstå egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse föreligger till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare. Detsamma gäller i fråga om trycksats, kliché, form och liknande hjälpmedel, som kan användas endast för framställning av egendom som nu sagts. I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får rätten, på yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare, efter vad som finnes skäligt föreskriva, att egendom som där avses skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med den till förebyggande av missbruk. Sådan talan får väckas även av åklagare, om det är påkallat ur allmän synpunkt. Föreskrift som här avses skall inte meddelas, om förverkande eller åtgärd till förebyggande av missbruk skall beslutas enligt brottsbalken. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och ej heller om det olagliga förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk. Har annat föremål än som avses i första stycket använts som hjälpmedel vid sådan framställning av exemplar av verk som utgör brott enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Vad som nu har sagts skall tillämpas också i fråga om föremål, som har använts vid försök till brott som avses här, eller som omfattas av åtgärd som utgör förberedelse till sådant brott. Lag (1982:284). 56 § Utan hinder av vad i 55 § är stadgat äger rätten, om det med hänsyn till det konstnärliga eller ekonomiska värdet hos exemplar av verk eller övriga omständigheter finnes skäligt, på därom framställt yrkande meddela tillstånd att exemplaret mot särskild ersättning till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare göres tillgängligt för allmänheten eller eljest användes för avsett ändamål. 57 § Vad i 53--56 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rättighet, som skyddas genom föreskrift i 5 kap. Straff som föreskrivs i 53 § första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning utbjuder eller i övrigt till allmänheten sprider grammofonskiva, film eller annan anordning som avses i 45, 46 eller 48 § och som har framställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts utom riket under sådana omständigheter att en dylik framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt denna lag. För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Bestämmelserna i 54--56 §§ skall äga motsvarande tillämpning när någon till allmänheten sprider anordning som avses i andra stycket. Ersättning enligt 54 § första stycket skall dock betalas endast om spridningen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Lag (1982:284). 58 § Rätt domstol i mål om ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som avses i 9 § andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket, 22 d § eller 47 §. Lag (1986:367). 59 § Brott som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Överträdelse av stadgandet i 3 § eller av föreskrift enligt 41 § andra stycket må städse beivras av upphovsmannens efterlevande make, skyldeman i rätt upp- och nedstigande led eller syskon. Egendom varom i 55 § sägs må, där brott som avses i denna lag skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning. Lag (1982:284).

sfs-1960-729/08 8 Kap. (60--62 §§) Lagens tillämpningsområde

---------------------------------------------------------------------- 60 § Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på 1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, 2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket, 3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige, 4. här uppfört byggnadsverk, 5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken. Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som verkets producent. Vad i 50 och 51 §§ stadgas äger tillämpning på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung. Lag (1973:363). 61 § Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning, som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Föreskrifterna i 46 § tillämpas på alla ljudupptagningar och på sådana upptagningar av filmverk vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av filmverk som äger rum i Sverige. Vad i 49 § stadgas är tillämpligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige. Lag (1986:367). 62 § Regeringen äger, under förutsättning av ömsesidighet, meddela föreskrifter om denna lags tillämpning med avseende å annat land. Föreskrift må ock meddelas om tillämpning av lagen på verk, som först utgivits av mellanfolklig organisation, samt på icke utgivet verk, som dylik organisation äger utgiva. Lag (1978:488).

sfs-1960-729/09 9 Kap. (63--70 §§) Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

---------------------------------------------------------------------- 63 § Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961; dock att 51 § och därtill anslutande bestämmelser i 6 och 8 kapitlen skola, såvitt angår återgivande i tryckt skrift, träda i kraft den dag Konungen förordnar. Lag (1970:488). 64 § Genom denna lag upphävas: 1) lagen den 30 maj 1919 (nummer 381) om rätt till litterära och musikaliska verk; 2) lagen den 30 maj 1919 (nummer 382) om rätt till verk av bildande konst; 3) lagen den 14 december 1956 (nummer 590) om skydd för vissa kartor; samt 4) lagen den 1 mars 1957 (nummer 32) om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska verk. 65 § Den nya lagen skall, med iakttagande av vad i 66--69 §§ sägs, äga tillämpning jämväl med avseende å litterärt eller konstnärligt verk, som tillkommit före ikraftträdandet. Lag (1970:488). 66 § Sådana exemplar av ett verk, som framställts med stöd av äldre lag, må fritt spridas och visas, dock att vad i 23 § stadgas om uthyrning av noter till musikaliskt verk skall äga tillämpning. 67 § Trycksaker, klichéer, formar och andra hjälpmedel, som med stöd av äldre lag framställts för mångfaldigande av visst verk, må utan hinder av vad i nya lagen är stadgat fritt användas för sitt ändamål till utgången av år 1963. På exemplar, som framställs med stöd härav, skall vad i 66 § sägs äga motsvarande tillämpning. 68 § Beträffande tidning, tidskrift eller annat verk, som består av självständiga bidrag från särskilda medarbetare och som utgivits före nya lagens ikraftträdande, skall upphovsrätt enligt 5 § tillkomma utgivaren eller, om han ej är känd, förläggaren. Om såsom utgivare angivits offentlig undervisningsanstalt eller akademi eller ock bolag, förening eller annan samfällighet eller, där utgivare ej är känd, dylik samfällighet är förläggare, skall skyddstiden beräknas enligt 44 §. 69 § Äldre lag skall tillämpas på sådant avtal om överlåtelse av upphovsrätt, som tillkommit före nya lagens ikraftträdande. Lag (1976:192). 70 § Vad i 65--67 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rättighet, som skyddas genom föreskrift i 5 kapitlet. Har avtal om upptagning som sägs i 45 § tillkommit före nya lagens ikraftträdande, skall vad i 69 § sägs äga motsvarande tillämpning.

sfs-1974-152/ SFS 1974:152 - Regeringsformen

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform; 1 kap. Statsskickets grunder ---------------------------------------------------------------------- 1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. 2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (1976:871). 3 § Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordningen är rikets grundlagar. Lag (1976:871). 4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning. Lag (1976:871). 5 § Konungen eller drottning, som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron, är rikets statschef. Vad i denna regeringsform är stadgat om konungen skall, om drottning är statschef, gälla henne. Lag (1979:932). 6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen. Lag (1976:871). 7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar. Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Lag (1976:871). 8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Lag (1976:871). 9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871).

sfs-1974-152/02 2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

---------------------------------------------------------------------- 1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad 1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor, 2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden, 3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk, 4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats, 5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, 6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Beträffande tryckfriheten gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen. I denna finns också bestämmelser om rätt att taga del av allmänna handlingar. Lag (1976:871). 2 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (1976:871). 3 § Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning. Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Lag (1988:1439). 4 § Dödsstraff får icke förekomma. Lag (1976:871). 5 § Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Lag (1976:871). 6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871). 7 § Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat. Utan hinder härav får dock föreskrivas att barn under aderton år i fråga om sitt medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som sedan födelsen är medborgare även i den andra staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt svenska medborgarskap vid aderton års ålder eller senare. Lag (1979:933). 8 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Lag (1976:871). 9 § Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock icke när fråga är om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd som har ådömts i annan stat. Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i sådant fall prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Har prövning som avses i första eller andra stycket icke uppdragits åt myndighet som är behörig enligt föreskrifterna där, skall den ankomma på allmän domstol. Lag (1979:933). 10 § Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad som nu sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av brott. Skatt eller statlig avgift får ej uttagas i vidare mån än som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten. Finner riksdagen särskilda skäl påkalla det, får dock lag innebära att skatt eller statlig avgift uttages trots att lagen inte hade trätt i kraft när nyssnämnda omständighet inträffade, om regeringen eller riksdagsutskott då hade lämnat förslag härom till riksdagen. Med förslag jämställes ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen om att sådant förslag är att vänta. Vidare får riksdagen föreskriva undantag från första meningen, om riksdagen finner att det är påkallat av särskilda skäl i samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris. Lag (1979:933). 11 § Domstol får icke inrättas för redan begången gärning och ej heller för viss tvist eller i övrigt för visst mål. Förhandling vid domstol skall vara offentlig. Lag (1976:871). 12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1--5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som i 13--16 §§ medgiver, begränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 7 § första stycket 7 och 10 §. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 14 § första stycket andra meningen. Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäles i riksdagens kammare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenare sig om beslutet. Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår 1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till intresse som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen, 2. husrannsakan eller liknande intrång eller 3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning. Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag. Lag (1988:1443). 13 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden. Lag (1976:871). 14 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot. Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, men viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung. Lag (1988:1443). 15 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt urspring tillhör minoritet. Lag (1976:871). 16 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (1976:871). 17 § Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal. Lag (1976:871). 18 § Varje medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestämmes i lag. Lag (1979:933). 19 § Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Lag (1976:871). 20 § Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om 1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 § andra meningen), 2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling (3 § andra stycket), 3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§), 4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott (9 § första och tredje styckena), 5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §), 6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första stycket), 7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 §§), 8. rätt till fackliga stridsrättigheter (17 §), 9. rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande (18 §), Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare även i fråga om 1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §), 2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första meningen), 3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtrolig meddelelse (6 §), 4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen), 5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena), 6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket), 7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje meningen), 8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 §). På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket tillämpas 12 § tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte stycket. Lag (1988:1439).

sfs-1974-152/03 3 kap. Riksdagen

---------------------------------------------------------------------- 1 § Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val. Riksdagen består av en kammare med trehundrafyrtionio ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare. 2 § Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är bosatt i riket. Om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosatt i riket finns bestämmelser i lag. Den som icke har uppnått aderton års ålder senast på valdagen har ej rösträtt. Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd. Lag (1988:1443). 3 § Ordinarie val till riksdagen förrättas vart tredje år. 4 § Regeringen får förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet. Efter val till riksdagen får regeringen icke förordna om extra val förrän tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Ej heller får regeringen förordna om extra val under tid då dess ledamöter, efter det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar i avbidan på att ny regering skall tillträda. Bestämmelserna om extra val i visst fall finns i 6 kap. 3 §. 5 § Nyvald riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock tidigast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts. Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna tid är riksdagens valperiod. 6 § För val till riksdagen är riket indelat i valkretsar. Mandaten i riksdagen utgöres av trehundratio fasta valkretsmandat och trettionio utjämningsmandat. De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för tre år i sänder. 7 § Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning. Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått färre röster deltager dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna. 8 § De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla mandat i riksdagen, men undantag av de fasta valkretsmandat som har tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionellt mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillföres de valkretsar. Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden med första divisorn jämkad med 1,4. 9 § För varje mandat som ett parti har erhållit utses en riksdagsledamot samt ersättare för honom. 10 § Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot. Lag (1988:1443). 11 § Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd valprövningsnämnd. Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager ny ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare. Valprövningsnämnden består av ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter. Ledamöterna väljes efter varje ordinarie val, så snart valet vunnit laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum. Ordföranden väljes särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas. 12 § Ytterligare bestämmelser i de ämnen som angives i 2--11 §§ samt om utseende av ersättare för riksdagsledamöterna meddelas i riksdagsordningen eller annan lag.

sfs-1974-152/04 4 kap. Riksdagsarbetet

---------------------------------------------------------------------- 1 § Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i Stockholm, om icke riksdagen eller talmannen bestämmer annat av hänsyn till riksdagens säkerhet eller frihet. 2 § Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en förste, en andre och en tredje vice talman. 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 §

sfs-1974-152/05 5 kap. Statschefen

---------------------------------------------------------------------- 1 § Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelägenheter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj under statschefens ordförandeskap. 2 § Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare och har fyllt tjugofem år. Han får icke samtidigt vara statsråd eller utöva uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot. Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes. 3 § Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset, som ej är hindrad, för att såsom tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter. 4 § Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en vice riksföreståndare. Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej har fyllt tjugofem år. 5 § Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall regeringen anmäla det till riksdagen. Riksdagen bestämmer, om konungen skall anses ha avgått. 6 § Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 3 eller 4 § kan tjänstgöra. Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan behörig kan tjänstgöra. 7 § Konungen kan ej åtalas för sina gärningar. Riksföreståndare kan ej åtalas för sina gärningar som statschef.

sfs-1974-152/06 6 kap. Regeringen

---------------------------------------------------------------------- 1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Statsministern utses i den ordning som angives i 2--4 §§. Statsministern tillsätter övriga statsråd. 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 §

sfs-1974-152/07 7 kap. Regeringsarbetet

---------------------------------------------------------------------- 1 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer för departementen. 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 §

sfs-1974-152/08 8 kap. Lagar och andra föreskrifter

---------------------------------------------------------------------- 1 § Av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter följer att föreskrifter av visst innehåll ej får meddelas eller får meddelas endast genom lag samt att förslag till lag i vissa fall skall behandlas i särskild ordning. Lag (1979:933). 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 § 15 § 16 § 17 § 18 § 19 §

sfs-1974-152/09 9 kap. Finansmakten

---------------------------------------------------------------------- 1 § Om rätten att besluta om skatter och avgifter till staten finns bestämmelser i 8 kap. 2 § Statens medel får icke användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Om användningen av statsmedel för skilda behov bestämmer riksdagen genom budgetreglering enligt 3--5 §§. Riksdagen får dock bestämma att medel tages i anspråk i annan ordning. 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 §

sfs-1974-152/10 10 kap. Förhållandet till andra stater

---------------------------------------------------------------------- 1 § Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisation ingås av regeringen. 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 §

sfs-1974-152/11 11 kap. Rättskipning och förvaltning

---------------------------------------------------------------------- 1 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och regeringsrätten högsta förvaltningsdomstol. Rätten att få mål prövat av högsta domstolen eller regeringsrätten kan begränsas genom lag. I högsta domstolen och regeringsrätten får endast den tjänstgöra såsom ledamot som har utnämnts till ordinarie domare i domstolen. Annan domstol än högsta domstolen eller regeringsrätten inrättas med stöd av lag. Om förbud mot inrättande av domstol i vissa fall föreskrives i 2 kap. 11 § första stycket. Vid domstol som avses i andra stycket skall finnas ordinarie domare. I fråga om domstol som har inrättats för handläggning av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda grupper av mål får dock i lag göras undantag härifrån. Lag (1976:871). 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 §

sfs-1974-152/12 12 kap. Kontrollmakten

---------------------------------------------------------------------- 1 § Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för detta ändamål utfå protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa ärenden. Varje annat utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet skriftligen väcka fråga om statsråd tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärende. 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 §

sfs-1974-152/13 13 kap. Krig och krigsfara

---------------------------------------------------------------------- 1 § Kommer riket i krig eller krigsfara och pågår icke riksmöte, skall regeringen eller talmannen kalla till riksmöte. Den som utfärdar kallelsen kan besluta att riksdagen skall sammanträda på annan ort än Stockholm. Pågår riksmöte, kan riksdagen eller talmannen besluta om sammanträdesort. 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § Är riket i fara eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, utövas beslutanderätten i kommunerna på samma sätt som anges i lag. Lag (1985:863).

sfs-1992-446 SFS 1992:446 - Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Utkom från trycket den 10 juni 1992 Omtryck Lag om ändring i datalagen (1973:289); utfärdad den 27 maj 1992. Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 2 a § datalagen (1973:289) skall ha följande lydelse. Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft. Inledande bestämmelser 1 § I denna lag avses med personuppgift: upplysning som avser enskild person, personregister: register, förteckning eller andra anteckningar som föres med hjälp av automatisk databehandling och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften, registrerad: enskild person beträffande vilken förekommer personuppgift i personregister, registeransvarig: den för vars verksamhet personregister föres, om han förfogar över registret. Tillstånd m.m. 2 § Personregister får inrättas och föras endast av den som har anmält sig hos Datainspektionen och fått bevis om detta av inspektionen (licens). Utöver licens behövs tillstånd av Datainspektionen för att inrätta och föra personregister som skall innehålla 1. uppgifter som anges i 4 §, 2. uppgifter som anges i 6 § andra stycket, 3. uppgifter om personer som saknar sådan anknytning till den registeransvarige som följer av medlemskap, anställning, kundförhållande eller något därmed jämförligt förhållande, 4. personuppgifter som inhämtas från något annat personregister, om inte registreringen av uppgifterna eller utlämnandet av dessa sker med stöd av författning, Datainspektionens beslut eller den registrerades medgivande. Första och andra stycket gäller inte personregister som en enskild person inrättar eller för uteslutande för personligt bruk. Med inrättande av personregister förstås även insamling av uppgifter som skall ingå i registret. Lag (1982:446). 2 a § Tillstånd av Datainspektionen behövs inte för personregister vars inrättande beslutas av riksdagen eller regeringen. Innan sådant beslut fattas skall dock yttrande inhämtas från Datainspektionen i fråga om register som skall innehålla uppgifter som avses i 2 § andra stycket. Tillstånd behövs inte heller för personregister som har tagits emot för förvaring av arkivmyndighet. Utan hinder av 2 § andra stycket 1 får 1. sammanslutningar inrätta och föra personregister som innehåller sådana uppgifter om medlemmarnas politiska uppfattning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt som utgör grunden för medlemskapet i sammanslutningen, 2. myndigheter inom hälso- och sjukvården för vård- eller behandlingsändamål inrätta och föra personregister som innehåller uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd i övrigt, 3. myndigheter inom socialtjänsten inrätta och föra personregister som innehåller uppgifter om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten, 4. läkare och tandläkare inrätta och föra personregister som innehåller sådana uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd i övrigt som de har erfarit i sin yrkesverksamhet, 5. arbetsgivare inrätta och föra personregister, som innehåller sådana uppgifter om arbetstagares sjukdom som avser tid för sjukfrånvaro, om uppgifterna används för löneadministrativa ändamål eller för att arbetsgivaren skall kunna avgöra om han skall påbörja en rehabiliteringsutredning enligt 22 kap. 3 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1992:446). 3 § Datainspektionen skall meddela tillstånd till inrättande och förande av personregister, om det saknas anledning antaga att, med iakttagande av de föreskrifter som meddelas enligt 5 och 6 §§, otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet skall uppkomma. Vid bedömandet av om otillbörligt intrång kan uppkomma skall särskilt beaktas arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i registret, hur och från vem uppgifterna skall inhämtas samt den inställning till registret som föreligger eller kan antagas föreligga hos dem som kan komma att registreras. Vidare skall särskilt beaktas att inte andra uppgifter eller andra personer registreras än som står i överensstämmelse med ändamålet med registret. Lag (1979:334). 3 a § Tillstånd att inrätta och föra personregister som omfattar andra än medlemmar, anställda eller kunder hos den registeransvarige eller personer som har annan därmed jämställd anknytning till denne får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Lag (1979:334). 4 § Tillstånd att inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller utlänningslagen (1989:529) får endast om synnerliga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter. Tillstånd att inrätta och föra personregister som i övrigt innehåller uppgift om någons sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller uppgift om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen får endast om särskilda skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter. Tillstånd att inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Lag (1991:1958). 5 § I samband med att tillstånd lämnas till inrättande och förande av personregister, skall Datainspektionen meddela föreskrift om ändamålet med registret. Föreligger särskilda skäl, får tillståndet begränsas till viss tid. Lag (1982:446). 6 § Lämnas tillstånd till inrättande och förande av personregister, skall Datainspektionen, i den mån det behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, meddela föreskrift om 1. inhämtande av uppgifter för personregistret, 2. vilka personuppgifter som får ingå i personregistret, 3. utförandet av den automatiska databehandlingen, 4. den tekniska utrustningen, 5. de bearbetningar av personuppgifterna i registret som får göras med automatisk databehandling, 6. underrättelse till berörda personer, 7. de personuppgifter som får göras tillgängliga, 8. utlämnande och annan användning av personuppgift, 9. bevarande och gallring av personuppgifter, 10. kontroll och säkerhet, 11. rättelse och andra åtgärder i fråga om oriktiga och missvisande uppgifter. Vid bedömandet av om föreskrift behövs skall särskilt beaktas huruvida registret innehåller personuppgift som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade. Föreskrift rörande utlämnande av personuppgift får icke inskränka myndighets skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen. Lag (1987:990). 6 a § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om skyldighet för Datainspektionen att meddela föreskrift gäller även i fråga om personregister som avses i 2 a § första stycket andra meningen, i den mån icke regeringen eller riksdagen har meddelat föreskrift i samma hänseende. Lag (1982:446). Den registeransvariges skyldigheter 7 § Personregister skall inrättas och föras så att inte otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer. Därvid skall särskilt iakttas 1. att registret förs för ett bestämt ändamål, 2. att inte andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets ändamål, 3. att uppgifter inte utan medgivande av den registrerade, av myndigheter försäljs annat än i enlighet med lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen, 4. att i övrigt uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades medgivande, 5. att uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning. I fråga om personnummer gäller dessutom att registrering får ske endast när det klart är motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten av en säker identifiering eller av annat beaktansvärt skäl. Vidare gäller att personnummer får återges på datautskrifter endast när det finns särskilda skäl. Lag (1991:187). 7 a § Hos den registeransvarige skall finnas en aktuell förteckning över de personregister som han är ansvarig för. Förteckningen skall innehålla uppgift om 1. registrets benämning, 2. registrets ändamål, 3. lokalen där den automatiska databehandlingen huvudsakligen utförs, 4. numret på den registeransvariges licens hos Datainspektionen, 5. i vad mån personuppgifter lämnas ut för automatisk databehandling i utlandet, 6. i vad mån personnummer registreras. Hos en myndighet som har rätt att sälja personuppgifter skall förteckningen också innehålla uppgift om den registrerades medgivande till sådan försäljning eller om det stöd i författning eller särskilt belut av regeringen som finns för sådan försäljning. Förteckningen skall hållas tillgänglig för Datainspektionen och på begäran av denna ges in till inspektionen. När en registeransvarig sänder en handling som innehåller personuppgifter ur ett personregister till den registrerade, skall upplysning samtidigt lämnas om vem som är avsändare eller om den registeransvariges licensnummer hos Datainspektionen. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte personregister som en enskild person för uteslutande för personligt bruk eller som en arkivmyndighet har tagit emot för förvaring. Lag (1991:187). 8 § Förekommer anledning till misstanke att en personuppgift som ingår i ett personregister är oriktig eller missvisande, skall den registeransvarige utan dröjsmål företa skälig utredning. En oriktig eller missvisande uppgift skall rättas, ändras eller uteslutas, om det inte saknas anledning att anta att otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet skall uppkomma. Har en uppgift som rättas, ändras eller utesluts lämnats ut till någon annan än den registrerade, skall den registeransvarige underrätta mottagaren om rättelsen, ändringen eller uteslutningen, om den registrerade begär det eller om det föreligger risk för otillbörligt intrång i personlig integritet. En registrerad som har anmält en misstanke om att en personuppgift är oriktig eller missvisande skall underrättas om vilken åtgärd anmälan föranleder. Den registeransvarige skall utse en eller flera personer som skall bistå de registrerade vid misstanke om oriktig eller missvisande personuppgift och som skall lämna underrättelse enligt tredje stycket. Uppgift om vem som har utsetts skall hållas tillgänglig för allmänheten. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte register som har överlämnats till en arkivmyndighet för förvaring. Datainspektionen får befria en registeransvarig från skyldighet enligt paragrafen. Lag (1987:990). 9 § Om personregister innehåller personuppgift som med hänsyn till registrets ändamål måste anses ofullständig eller om det i personregister som utgör förteckning över personer saknas någon som med hänsyn till registrets ändamål måste förväntas ingå däri, bör den registeransvarige vidtaga den komplettering som behövs. Sådan komplettering skall alltid göras, om ofullständigheten kan antagas medföra otillbörligt intrång i personlig integritet eller fara för rättsförlust. 10 § Den registeransvarige skall på begäran av enskild så snart det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i personuppgift som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift ej förekommer i registret. Sådan begäran skall framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. Har underrättelse lämnats, behöver ny underrättelse icke lämnas till samme enskilde förrän tolv månader därefter. I de fall myndigheten har rätt att sälja uppgifter ur registret skall underrättelsen innehålla upplysning om att försäljning sker med de registrerades medgivande eller om det stöd i författning eller särskilt beslut av regeringen som finns för sådan försäljning. Underrättelse enligt första stycket skall lämnas utan kostnad för den enskilde. Föreligger särskilda skäl, får dock Datainspektionen i fråga om visst slag av personuppgifter eller i fråga om underrättelse av att personuppgift om enskild ej förekommer i registret medge att avgift tages ut. Första stycket gäller inte uppgifter i personregister som har tagits emot för förvaring av en arkivmyndighet och inte heller uppgifter som enligt lag eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av författning ej får lämnas ut till den registrerade. Första stycket gäller icke heller, om det i fråga om visst slag av personuppgifter är uppenbart att underrättelse kan underlåtas på grund av att det inte föreligger någon risk för otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet. Underrättelse får dock underlåtas endast efter medgivande från Datainspektionen. Lag (1991:187). 11 § Personuppgift som ingår i personregister får ej lämnas ut, om det finns anledning antaga att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i strid med denna lag. Finns det anledning antaga att personuppgift skall användas för automatisk databehandling i utlandet, får uppgiften lämnas ut endast efter medgivande av Datainspektionen. Sådant medgivande får lämnas endast om det kan antagas att utlämnandet av uppgiften icke kommer att medföra otillbörligt intrång i personlig integritet. Något medgivande behövs dock inte, om personuppgift skall användas för automatisk databehandling enbart i en stat som har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). Lag (1982:446). 12 § Personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften skall utgå ur personregistret då uppgiften inte längre behövs med hänsyn till ändamålet med registret, om inte uppgiften även därefter skall bevaras på grund av bestämmelse i lag eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av författning. Detsamma gäller då den registeransvarige upphör att föra personregistret. Upphör en registeransvarig att föra ett personregister för vilket Datainspektionen har meddelat tillstånd, skall han anmäla detta till inspektionen. Detsamma gäller i fråga om sådant personregister som avses i 2 a § första stycket andra meningen. Lag (1982:446). 13 § Registeransvarig eller annan som tagit befattning med personregister eller med uppgifter som samlats in för att ingå i sådant register får inte obehörigen röja vad han till följd därav fått veta om enskild personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för vad som nu har sagts bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). Har personuppgift i enlighet med föreskrift, meddelad enligt 6 eller 18 §, lämnats ut på villkor som inskränker enskild mottagares rätt att vidarebefordra uppgiften, får mottagaren eller den som i hans verksamhet tagit befattning med uppgiften inte obehörigen röja vad han därigenom fått veta om enskilds personliga förhållanden. Lag (1980:216). 14 § Om myndighet för handläggande av mål eller ärende använder sig av upptagning för automatisk databehandling, skall upptagningen tillföras handlingarna i målet eller ärendet i läsbar form, om ej särskilda skäl föranleder annat. Tillsyn m.m. 15 § Datainspektionen utövar tillsyn över att automatisk databehandling icke medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Tillsynen skall utövas så, att den icke vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändig. 16 § Datainspektionen har rätt att för tillsynen erhålla tillträde till lokal där automatisk databehandling utföres eller där datamaskin eller utrustning eller upptagning för automatisk databehandling förvaras. Inspektionen har vidare rätt att få tillgång till handling som rör automatisk databehandling samt föranstalta om körning av datamaskin. 17 § Den registeransvarige skall lämna Datainspektionen de uppgifter rörande den automatiska databehandlingen som inspektionen begär för sin tillsyn. Vad som sagts nu gäller även den som för registeransvarigs räkning handhar personregister. 18 § Har förandet av personregister lett till otillbörligt intrång i personlig integritet eller finns anledning antaga att sådant intrång skall uppkomma, får Datainspektionen i mån av behov meddela föreskrift i sådant avseende som anges i 5 eller 6 § eller ändra föreskrift som tidigare meddelats. I fråga om register som avses i 2 a § första stycket får Datainspektionen vidta åtgärd som nu nämnts endast i den mån den ej står i strid med beslut av regeringen eller riksdagen. Kan skydd mot otillbörligt intrång i personlig integritet ej åstadkommas på annat sätt, får Datainspektionen förbjuda fortsatt förande av personregister eller återkalla meddelat tillstånd. Detta gäller dock inte sådana register som avses i 2 a § första stycket. Lag (1982:446). 19 § har upphävts genom lag (1980:216). Straff och skadestånd m.m. 20 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inrättar eller för personregister utan licens eller tillstånd enligt denna lag, när detta erfordras, 2. bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §, 3. lämnar ut personuppgift i strid mot 11 §, 4. bryter mot 12 §, 5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §, eller 6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 a § första eller tredje stycket. Lag (1982:446). 21 § Den som olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Med upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling. För försök eller förberedelse till dataintrång döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Skulle brottet, om det hade fullbordats, ha varit att anse som ringa, får dock inte dömas till ansvar enligt vad som nu har sagts. Lag (1990:410). 22 § Har personregister inrättats eller förts utan licens eller tillstånd enligt denna lag, när licens eller tillstånd behövs, skall registret förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller, om personregister har förts i strid mot förbud enligt 18 § andra stycket. Lag (1982:446). 23 § Om registrerad tillfogas skada genom att personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift om honom, skall den registeransvarige ersätta skadan. Om någon tillfogas skada genom brott som avses i 20 § första stycket eller 21 §, skall den som har gjort sig skyldig till brottet ersätta skadan. Vid bedömande om och i vad mån skada enligt första eller andra stycket har uppstått skall hänsyn även tas till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Lag (1987:990). 24 § Om registeransvarig eller den som för registeransvarigs räkning handhar personregister underlåter att lämna tillträde till lokal eller tillgång till handling i fall som avses i 16 § eller att lämna uppgift enligt 17 §, får Datainspektionen förelägga vite. Detsamma gäller, om registeransvarig icke fullgör vad som åligger honom enligt 7 a § andra stycket, 8, 9 eller 10 §. Lag (1982:446). 25 § Datainspektionens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen. Justitiekanslern får överklaga ett sådant beslut för att tillvarata allmänna intressen. Om en myndighet som är registeransvarig avslår en begäran om underrättelse enligt 10 §, överklagas beslutet på samma sätt som gäller ett beslut av myndigheten att avslå en begäran om utlämnande av allmän handling. Med myndighet jämställs därvid ett annat organ i den utsträckning som anges i 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Lag (1991:187). Det statliga person- och adressregistret 26 § För de ändamål som anges i denna paragraf finns ett statligt person- och adressregister (SPAR). Registret förs med hjälp av automatisk databehandling. Uppgifterna i SPAR används för 1. aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i andra personregister, 2. komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt, 3. uttag av urval av personuppgifter (urvalsdragning). SPAR får användas av myndigheter och enskilda. Lag (1980:1074). 27 § Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa uppgifter får fogas anteckning om att en enskild person inte önskar adresserad direktreklam. Regeringen får föreskriva att uppgifter om adresser hämtas från Postverket. Lag (1980:1074). 28 § Den som begär att få uppgifter ur en myndighets personregister för ett sådant ändamål som avses i 26 § andra stycket 1 och 3 och som kan tillgodoses genom SPAR skall hänvisas till detta register. Första stycket hindrar inte att en skattemyndighet låter myndigheter vars verksamhet är begränsad till länet utnyttja annat register som skattemyndigheten för över befolkningen i länet än sådant som avses i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Datainspektionen får föreskriva att en statlig myndighets personregister får utnyttjas av en annan myndighet för de ändamål som avses i 26 § andra stycket 1. Föreskrifterna i denna paragraf inskränker inte myndigheternas skyldigheter enligt reglerna om allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen. Lag (1991:491). ------------ Denna lag träder i kraft, såvitt avser 7 a § den 1 januari 1983, och i övrigt den 1 juli 1982. Bestämmelserna i 2 § gäller även personregister som har inrättats före ikraftträdandet. Om anmälan och ansökan om tillstånd, om sådant krävs, görs före den 1 januari 1983 får dock ett sådant register föras utan hinder av 2 § tills ärendet har prövats slutligt. Nytt tillstånd behövs inte för sådana register som Datainspektionen har gett tillstånd till före ikraftträdandet. ------------ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om uppgift om att någon har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall. ------------ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om uppgift om att någon har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. ------------ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. I fråga om sådant beslut att avslå begäran om underrättelse enligt 10 § som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. ------------ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om uppgift om att någon har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. ------------ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Den nya bestämmelsen skall även tillämpas på sådana personregister för löne- och personaladministrativa ändamål som inrättats före ikraftträdandet. På regeringens vägnar REIDUNN LAURÉN Göran Schäder (Justitiedepartementet)

sfs-1993-1367 SFS 1993:1367 - Lag om förbud beträffande viss avkodnings...

Utkom från trycket den 17 december 1993 Lag om förbud beträffande viss avkodningsutrustning; utfärdad den 9 december 1993. Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande. 1 § I denna lag förstås med kodad sändning som erbjuds mot betalning: en sändning av ljudradio- eller televisionsprogram som är riktad till allmänheten och där den programbärande signalen har ändrats i avsikt att programmen skall bli tillgängliga endast för dem som betalar för programmen (abonnentkretsen), avkodningsutrustning: en anordning som är konstruerad för att ensam eller tillsammans med någon annan anordning kunna bereda någon tillgång till innehållet i en kodad sändning eller är särskilt anpassad för detta ändamål. 2 § Avkodningsutrustning får inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte olovligen tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller underhållas i avsikt att bereda någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad sändning som erbjuds mot betalning. 3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. 4 § Den som gör sig skyldig till försök till brott enligt denna lag skall dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 5 § Egendom som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det. 6 § Åklagare får väcka åtal för brott enligt denna lag endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. ------------ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. På regeringens vägnar CARL BILDT BIRGIT FRIGGEBO (Kulturdepartementet)

sfs-1993-1392 SFS 1993:1392 - Lag om pliktexemplar av dokument

Utkom från trycket den 20 december 1993 Lag om pliktexemplar av dokument; utfärdad den 9 december 1993. Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § I denna lag ges föreskrifter om skyldighet att till bibliotek eller Arkivet för ljud och bild lämna exemplar av dokument (pliktexemplar). Pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forskning och studier enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 2 § I denna lag förstås med dokument ett föremål som lagrar information för läsning, avlyssning eller visning, skrift ett dokument som lagrar text eller fast bild, dagstidning en skrift som utgör allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka, jämte tillhörande löpsedel och bilaga, skrift i mikroform en skrift i förminskad form som kan läsas endast med hjälp av apparat, film ett dokument som består av bilder avsedda att projiceras i snabb följd, dokument för elektronisk återgivning ett dokument som i fixerad form lagrar text, ljud eller bild och vars innehåll kan återges enbart med hjälp av elektroniskt hjälpmedel, fonogram ett dokument för elektronisk återgivning som uteslutande lagrar ljud, videogram ett dokument för elektronisk återgivning som lagrar rörliga bilder, med eller utan ljud. 3 § Ett dokument görs tillgängligt för allmänheten här i landet när exemplar bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten eller när informationen i dokumentet återges offentligt eller i förvärvsverksamhet inför en större sluten krets. 4 § Ett dokument skall anses röra svenska förhållanden, om informationen i dokumentet helt eller delvis är avfattad på svenska språket eller dokumentet helt eller delvis innehåller verk av svensk upphovsman eller framförande av svensk konstnär eller, om inte någon av dessa förutsättningar föreligger, dokumentet ändå huvudsakligen är avsett att spridas inom landet. Dokument som skall lämnas Skrift som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen 5 § Av skrift som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen och som har framställts och utgivits här i landet, skall sju pliktexemplar lämnas, om annat inte följer av 7, 8 eller 9 §. 6 § Av skrift som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen och som har framställts utomlands skall sju pliktexemplar lämnas, 1. om skriften är sådan periodisk skrift för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas, eller 2. om skriften inte är periodisk och har lämnats ut för spridning här i landet inte bara i enstaka exemplar och rör svenska förhållanden. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av 7, 8 eller 9 §. 7 § Om en skrift som avses i 5 eller 6 § har samma innehåll och utförande som en tidigare framställd skrift, skall endast två pliktexemplar lämnas, under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare framställda skriften har lämnats eller lämnas samtidigt. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material i 16 och 17 §§. Av skrift som har framställts i punktskrift skall två pliktexemplar lämnas, om inte annat följer av vad som föreskrivs i 9 §. Skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt 5 och 6 §§ omfattar inte ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning som enligt 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen skall jämställas med en bilaga till en periodisk skrift. 8 § I fråga om tryckt dagstidning gäller, i stället för vad som följer av 5, 6 och 7 §§, följande. Av tidningen skall tre pliktexemplar lämnas. Om tidningen ges ut i flera olika editioner, skall pliktexemplar lämnas av den edition som har utgivits först och, om tidningen ges ut i minst tre olika editioner, också av den edition som har utgivits sist. Har en sida eller löpsedel ändrats, skall pliktexemplar lämnas av varje ändrad sida eller löpsedel. Detta gäller dock inte om den ändrade sidan eller den ändrade löpsedeln ingår i pliktexemplar som lämnas enligt tredje stycket. 9 § Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 5--8 §§ föreligger inte i fråga om 1. visitkort, etikett, blankett, reklamblad och emballagetryck eller därmed jämförlig skrift, 2. protokoll, arbetspromemoria eller liknande skrift, som har framställts hos myndighet, 3. skrift som har framställts i punktskrift och som har samma innehåll som en tidigare framställd skrift eller som är en sammanställning av utdrag ur tidigare framställda skrifter, under förutsättning att pliktexemplar av den eller de tidigare framställda skrifterna lämnas i stället eller har lämnats tidigare, 4. skrift som skall lämnas som tillbehör till pliktexemplar enligt 32 §. Annan skrift 10 § Av skrift som utgör dokument för elektronisk återgivning och av skrift i mikroform skall sju pliktexemplar lämnas, om skriften har framställts här i landet i minst 50 exemplar och har gjorts tillgänglig för allmänheten här. Av skrift som avses i första stycket och som har framställts utomlands och gjorts tillgänglig för allmänheten här i landet i minst 50 exemplar skall sju exemplar lämnas, om skriften rör svenska förhållanden. Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte om annat följer av 11 §. 11 § Om en skrift som avses i 10 § har samma innehåll som en tidigare eller samtidigt framställd skrift som avses i 5 eller 6 § eller har samma innehåll och utförande som en tidigare framställd skrift som avses i 10 §, skall endast två pliktexemplar lämnas, under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare eller samtidigt framställda skriften har lämnats eller lämnas samtidigt. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material i 16 och 17 §§. Film och videogram 12 § Av film som har gjorts tillgänglig för allmänheten här i landet skall ett pliktexemplar lämnas. Av videogram som har gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet i minst fem exemplar skall ett pliktexemplar lämnas. Av film eller videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts för visning skall ett pliktexemplar lämnas. Föreskrifterna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 13 § eller av vad som föreskrivs om kombinerat material i 16 och 17 §§. 13 § Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 12 § föreligger inte i fråga om sådant dokument som har samma innehåll och utförande som tidigare framställt dokument, av vilket pliktexemplar har lämnats. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material i 16 och 17 §§. Fonogram och vissa andra dokument för elektronisk återgivning 14 § Av fonogram som har framställts här i landet i minst 50 exemplar och som har gjorts tillgängligt för allmänheten här skall ett pliktexemplar lämnas. Av fonogram som har framställts utomlands och har gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet i minst 50 exemplar skall ett pliktexemplar lämnas, om fonogrammet rör svenska förhållanden. Vad som sägs om fonogram i första och andra styckena skall tillämpas även på dokument för elektronisk återgivning som är av annat slag än som avses i 10 § och som inte är videogram eller fonogram. Föreskrifterna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 15 § eller av vad som föreskrivs om kombinerat material i 16 och 17 §§. 15 § Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 14 § föreligger inte i fråga om sådant dokument som har samma innehåll och utförande som tidigare framställt dokument, av vilket pliktexemplar har lämnats. Föreskrifterna i första stycket gäller inte om annat följer av föreskrifterna om kombinerat material i 16 och 17 §§. Kombinerat material 16 § Med kombinerat material förstås material, som innehåller dels en eller flera skrifter, dels ett eller flera dokument som utgörs av film, videogram, fonogram eller dokument för elektronisk återgivning som avses i 14 § tredje stycket. Med skrifter och andra dokument som kan ingå i kombinerat material avses endast sådana som var för sig har medfört eller skulle medföra skyldighet att lämna pliktexemplar. 17 § Av kombinerat material skall sju pliktexemplar lämnas. Om kombinerat material har samma innehåll och utförande som tidigare framställt kombinerat material, skall endast två pliktexemplar lämnas, under förutsättning att pliktexemplar av det tidigare framställda kombinerade materialet har lämnats eller lämnas samtidigt. Ljudradio- och televisionsprogram 18 § Av ljudradio- och televisionsprogram, som skall spelas in enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall pliktexemplar lämnas i form av en sådan inspelning av programmet som skall göras enligt bestämmelsen. Av ljudradio- och televisionsprogram, som svenskt programföretag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) eller som genom satellitsändning som utgår från Sverige förmedlas till allmänheten från svenskt programföretag, skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning. Av andra ljudradio- och televisionsprogram än som avses i andra stycket skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning som ägt rum under högst fyra veckor per kalenderår. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta för vilka veckor som pliktexemplar skall lämnas. Vem som skall lämna pliktexemplar 19 § Pliktexemplar av skrift, som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen, skall lämnas 1. när det gäller skrift, som har framställts här i landet, av framställaren, 2. när det gäller periodisk skrift, som har framställts utomlands, av utgivaren här i landet, 3. när det gäller annan skrift än periodisk skrift, som har framställts utomlands, av förläggaren här i landet eller, om sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut skriften för spridning här i landet. 20 § Pliktexemplar av film skall lämnas av den som låtit göra filmen tillgänglig för allmänheten här i landet. När det gäller film som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts för visning skall pliktexemplar dock lämnas av den som har begärt granskningen hos byrån. 21 § Pliktexemplar av skrift i mikroform eller dokument för elektronisk återgivning skall lämnas 1. om det har framställts här i landet, av den som har framställt skriften eller dokumentet, 2. om det har framställts utomlands, av den som har låtit föra in skriften eller dokumentet till landet. I fråga om videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts för visning skall dock pliktexemplar lämnas av den som har begärt granskningen hos byrån. 22 § Pliktexemplar av kombinerat material skall lämnas 1. när det gäller material, som har framställts inom landet, av den som har beställt framställningen eller, om sådan beställare inte finns, av den som har låtit göra materialet tillgängligt för allmänheten här i landet, 2. när det gäller material, som helt eller delvis har framställts utomlands, av förläggaren här i landet eller, om sådan förläggare inte finns, av den som har låtit göra materialet tillgängligt för allmänheten här i landet. 23 § Pliktexemplar av ljudradio- och televisionsprogram skall lämnas av den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ombesörja att programmet spelas in. Vem som pliktexemplar skall lämnas till 24 § Av pliktexemplar av skrift eller kombinerat material som skall lämnas i två eller tre exemplar skall ett eller två exemplar lämnas till Kungl. biblioteket och ett exemplar lämnas till Lunds universitetsbibliotek. Av pliktexemplar av skrift eller kombinerat material som skall lämnas i sju exemplar skall ett exemplar lämnas till vart och ett av Kungl. biblioteket och Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lunds, Göteborgs och Umeå universitetsbibliotek. 25 § Pliktexemplar av film, av annat dokument för elektronisk återgivning än sådant som avses i 10 § eller av upptagning av ljudradio- och televisionsprogram skall lämnas till Arkivet för ljud och bild. 26 § Den som har lämnat pliktexemplar av film har rätt att återfå filmen och skall beredas tillfälle att hämta filmen sedan Arkivet för ljud och bild har haft skälig tid för att framställa en kopia. Tid då pliktexemplar skall lämnas 27 § Pliktexemplar av tryckt dagstidning skall lämnas enligt följande. Utgivningsmånad Lämnas före utgången av januari, februari mars mars, april maj maj, juni juli juli, augusti september september, oktober november november, december januari 28 § Pliktexemplar skall lämnas av 1. annan skrift som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen än tryckt dagstidning, inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket skriften utgavs, 2. videogram, så snart som videogrammet har gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet, 3. skrift i mikroform, film eller annat dokument för elektronisk återgivning än videogram, inom en månad från den dag då dokumentet först gjordes tillgängligt för allmänheten här i landet. Av film eller videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts för visning skall dock pliktexemplar lämnas inom en månad från den dag då beslut i granskningsärendet vunnit laga kraft. 29 § Pliktexemplar av kombinerat material som har gjorts tillgängligt för allmänheten i fullständigt skick skall lämnas inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket materialet gjordes tillgängligt. I annat fall än som anges i första stycket skall pliktexemplar av material som utgör del av kombinerat material lämnas i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i 28 § för varje dokumentslag. 30 § Pliktexemplar av ljudradio- och televisionsprogram skall lämnas inom en månad från den dag då skyldigheten att bevara upptagningen enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden upphörde. Särskilda föreskrifter för videogram 31 § Arkivet för ljud och bild skall med hjälp av automatisk databehandling föra ett särskilt register över pliktexemplar av videogram som har lämnats till arkivet. I registret skall antecknas ett nummer för varje videogram. Statens biografbyrå får ha terminalåtkomst till detta register. Arkivet för ljud och bild skall underrätta den som har lämnat pliktexemplar av videogram om de nummer som videogrammen har fått i registret. Den som är skyldig att lämna pliktexemplar till Arkivet för ljud och bild skall föra en förteckning över videogram som omfattas av plikten och i förteckningen ange de registernummer som de ingivna pliktexemplaren har fått. Gemensamma föreskrifter 32 § Pliktexemplar som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag skall även omfatta 1. bildband, diabilder och liknande material som utgör tillbehör till det dokument av vilket pliktexemplar skall lämnas, 2. omslag, fodral, folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som följer med varje exemplar när detta görs tillgängligt för allmänheten, 3. såvitt gäller dokument för elektronisk återgivning, sådana särskilda anvisningar som kan fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet i dokumentet. Den som beställer framställning av ett dokument, som framställaren skall lämna pliktexemplar av enligt 19 § 1 och 21 § 1, skall tillhandahålla framställaren sådant material som enligt första stycket skall lämnas med pliktexemplaret. Pliktexemplar och tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är avsedda att göras tillgängliga för allmänheten. 33 § Varje försändelse med pliktexemplar skall vara åtföljd av en förteckning över det material som ingår i försändelsen. Förteckningen skall vara underskriven av den som är skyldig att lämna pliktexemplar och lämnas i två exemplar. Det ena exemplaret skall återställas med anteckning om att materialet har mottagits. Om en försändelse omfattar kombinerat material eller sådant tillbehör som avses i 32 §, skall detta särskilt anges i förteckningen. 34 § Den som åsidosätter skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av den myndighet som regeringen bestämmer vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet. 35 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att föra en förteckning enligt 31 § tredje stycket eller den som underlåter att tillhandahålla material enligt 32 § andra stycket skall dömas till böter. 36 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för visst fall medge undantag från skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag. 37 § Beslut som en annan myndighet än regeringen har meddelat enligt denna lag får överklagas hos länsrätten. Beslut om undantag enligt 36 § får dock inte överklagas. ------------ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall upphöra att gälla. När samtliga omständigheter som enligt den nya lagen skulle grunda skyldighet att lämna pliktexemplar av ett dokument har inträffat före ikraftträdandet tillämpas dock den upphävda lagen på det dokumentet. På regeringens vägnar CARL BILDT PER UNCKEL (Utbildningsdepartementet)

sou-1993-10-bil SOU 1993:10 - bilaga 1.4 / Förslag till Datalag

Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Syftet med denna lag är att skydda den enskilde mot att hans personliga integritet kränks genom att personuppgifter behandlas. 2 § Med personuppgift avses varje uppgift som ensam eller tillsammans med andra är hänförlig till en identifierad eller identifierbar enskild person. Som personuppgift anses dock inte en uppgift som presenteras i statistisk form och som endast efter omfattande, kostsam eller tidskrävande arbetsinsats kan hänföras till den enskilde. 3 § Med behandling avses varje åtgärd som vidtas med personuppgifter genom automatisk databehandling. Med behandling förstås även insamling av personuppgifter, om ytterligare åtgärder skall vidtas med uppgifterna genom automatisk databehandling. 4 § Lagen är även tillämplig på dokumentation av bearbetningar (logg), sökord och index som inte utgör personuppgifter eller som inte behandlas men som hänför sig till personuppgifter som är föremål för behandling. 5 § Ansvarig för behandling av personuppgifter (persondataansvarig) är den som bestämmer ändamålet med behandlingen, vilka personuppgifter som skall behandlas och hur de skall behandlas. 6 § Denna lag gäller inte vid behandling av personuppgifter om ändamålet med behandlingen är att behandlingen eller uppgifterna skall 1. utgöra ett direkt tekniskt hjälpmedel för framställning av tryckta skrifter eller yttranden som avses i yttrandefrihetsgrundlagen, 2. utgöra en förteckning över dem som har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen, 3. utgöra arkiv för material som har varit publicerat i periodisk skrift eller som har förekommit i program i ljudradio eller television, 4. ingå i sådana uppgiftssamlingar som lagrade uppslagsverk, ordböcker eller liknande referensmaterial, eller 5. ingå i löpande text. 7 § Denna lag gäller inte heller behandling av personuppgifter av en enskild som sker uteslutande för personligt bruk. 8 § I fråga om personuppgifter som har tagits emot för lagring av en arkivmyndighet gäller inte bestämmelserna i 22 - 29 samt 36 - 38 §§. Behandling av personuppgifter Anknytning till ett ändamål 9 § Personuppgifter får samlas in endast för bestämda och uttryckliga ändamål och i övrigt behandlas endast på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål. Föreskriften i första stycket inskränker inte myndigheternas skyldighet att lämna ut personuppgifter enligt tryckfrihetsförordningen. God datased 10 § Personuppgifter skall behandlas i överensstämmelse med god sed i förhållandet mellan en persondataansvarig och en enskild (god datased). Förutsättningar för behandling av personuppgifter 11 § Personuppgifter får behandlas endast 1. om den enskilde har samtyckt till behandlingen, 2. om behandlingen behövs för att fullgöra ett avtal med den enskilde eller för att på den enskildes begäran vidta förberedande åtgärder inför ett avtal, 3. om behandlingen behövs för att fullgöra åligganden som följer av lag eller annan författning, 4. om behandlingen behövs för att skydda intressen som är av väsentlig betydelse för den enskilde, 5. om behandlingen behövs för att utföra en uppgift i det allmännas intresse eller i myndighetsutövning av den persondataansvarige eller någon till vilken uppgifterna lämnas ut, eller 6. om behandlingen behövs för att tillgodose ett allmänintresse eller ett intresse hos den persondataansvarige eller någon till vilken uppgifterna lämnas ut, under förutsättning att detta intresse får anses väga tyngre än den enskildes intresse av att uppgifter om honom inte behandlas. Personuppgifter får inte lämnas ut, om det finns anledning anta att uppgifterna skall behandlas i strid med denna lag. I fråga om personuppgifter som behandlas av en myndighet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). Myndigheter får inte utan samtycke av den enskilde försälja personuppgifter som behandlas annat än i enlighet med lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen. 12 § Den enskildes samtycke enligt 11 § första stycket 1 eller tredje stycket skall lämnas uttryckligen och avse viss behandling. Innan samtycke lämnas skall han ha fått del av tillgänglig information om behandlingens ändamål, vilka personuppgifter eller slag av personuppgifter det gäller, till vem uppgifterna skall lämnas ut samt namn och adress på den persondataansvarige. Ett samtycke som har lämnats enligt första stycket kan när som helst återkallas. Återkallelsen är dock utan verkan i fråga om den behandling av personuppgifter som har ägt rum innan den persondataansvarige fick del av återkallelsen. Vilka personuppgifter får behandlas? 13 § Endast sådana personuppgifter som behövs för ett visst ändamål får behandlas. 14 § Personuppgifter skall i förhållande till det ändamål för vilket de behandlas vara riktiga, fullständiga och aktuella. De får inte vara missvisande i förhållande till det angivna ändamålet. 15 § Personnummer får behandlas endast när det klart är motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller av annat beaktansvärt skäl. Personnummer får återges på datautskrifter endast när det finns särskilda skäl. Insamling av personuppgifter från den enskilde 16 § När personuppgifter samlas in från en enskild skall denne underrättas om 1. de ändamål som uppgifterna behandlas för, 2. grunden för uppgiftsskyldigheten, om uppgiftsskyldighet föreligger, eller i annat fall att uppgiftslämnandet är frivilligt, 3. följderna för honom om han underlåter att lämna uppgifter, 4. till vem uppgifterna skall lämnas ut, 5. rätten till insyn och rättelse enligt 22, 23 och 25 §§, samt 6. namn och adress på den persondataansvarige. Bestämmelserna i första stycket gäller dock inte i den mån ett fullgörande av underrättelseskyldigheten skulle försvåra eller hindra en myndighets verksamhet för kontroll eller annan tillsyn. 17 § Den persondataansvarige skall vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter som behandlas mot oavsiktlig förstörelse eller förlust, otillåten förstörelse eller annan otillåten behandling eller mot otillåten insyn. 18 § De säkerhetsåtgärder som skall vidtas enligt 17 § skall bestämmas med hänsyn till arten av de personuppgifter som skall skyddas och de tänkbara risker som behandlingen innefattar. Gallring 19 § Personuppgifter skall gallras när de inte längre behövs för de ändamål för vilka de behandlas. Vid gallring av personuppgifter som utgör allmän handling skall dock, vid sidan av skyddet för den enskildes personliga integritet, beaktas de intressen som anges i 3 § tredje stycket arkivlagen (1990:782). Även personuppgifter som inte utgör allmän handling får lagras längre än som följer av första stycket, om uppgifterna kan anses ha historiskt intresse eller lagras för att användas i forskning och dessa intressen får anses väga tyngre än den enskildes intresse av att uppgifterna om honom gallras. Känsliga personuppgifter 20 § Endast om den enskilde skriftligen lämnar sitt samtycke på sätt som anges i 12 § eller det följer av särskilda bestämmelser i denna lag eller annan författning får sådana personuppgifter behandlas som avser 1. ras, etniskt ursprung, politisk uppfattning, religiös eller filosofisk övertygelse, sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv, 2. uppgift om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller utlänningslagen (1989:529) eller att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen, eller 3. uppgift som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den enskilde eller som skall läggas till grund för ett omdöme eller annan värderande upplysning om den enskilde. 21 § Utan hinder av 20 § får 1. en ideell förening av politisk, filosofisk eller religiös natur behandla sådana personuppgifter om medlemmarna som utgör grunden för medlemskapet i föreningen, under förutsättning att uppgifterna inte lämnas ut utan att den enskilde har samtyckt på sätt som anges i 12 §, 2. personuppgifter behandlas om behandlingen utförs under sådana omständigheter att det är uppenbart att inga kränkningar av personlig integritet äger rum. Den persondataansvariges skyldigheter 22 § Om det finns anledning misstänka att en personuppgift som behandlas är oriktig, inaktuell eller missvisande, skall den persondataansvarige utan dröjsmål företa skälig utredning. En oriktig, inaktuell eller missvisande uppgift skall så snart det kan ske rättas, ändras eller utplånas. Om en uppgift som rättas, ändras eller utplånas har lämnats ut till någon annan än den som uppgiften avser, skall den persondataansvarige underrätta mottagaren om rättelsen, ändringen eller utplånandet. En enskild som har anmält misstanke om att en personuppgift är oriktig, inaktuell eller missvisande skall underrättas om vilken åtgärd som anmälan föranleder. 23 § Om en personuppgift som behandlas måste anses ofullständig med hänsyn till ändamålet med behandlingen eller om personuppgifter inte omfattar någon enskild som med hänsyn till ändamålet med behandlingen av uppgifterna rimligen borde ha omfattats, skall den persondataansvarige vidta den komplettering som behövs eller utplåna uppgifterna. Om en uppgift som kompletteras eller utplånas har lämnats ut till någon annan än den som uppgiften avser, skall den persondataansvarige underrätta mottagaren om kompletteringen eller utplånandet. En enskild som har anmält en misstanke om att en personuppgift är ofullständig skall underrättas om vilken åtgärd som anmälan föranleder. 24 § Den persondataansvarige skall utse en eller flera personer som skall bistå de enskilda vid misstanke om oriktig, ofullständig, inaktuell eller missvisande personuppgift. Uppgift om vem som har utsetts skall hållas tillgänglig för allmänheten. Den som utan att vara persondataansvarig behandlar personuppgifter skall på begäran upplysa en enskild om vem som är persondataansvarig och vem som hos den persondataansvarige bistår enskilda vid misstanke om oriktig, ofullständig, inaktuell eller missvisande uppgift. 25 § Den persondataansvarige skall på begäran av en enskild underrätta denne antingen om innehållet i personuppgift som behandlas och innefattar upplysning om honom eller om att en sådan uppgift inte behandlas. En underrättelse om innehållet i personuppgift skall också ange varifrån uppgiften inhämtas och innehålla en allmän beskrivning av dess användning. Första stycket gäller inte personuppgifter som enligt lag eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av författning inte får lämnas ut till den enskilde. Om med stöd av vad som nu har sagts någon underrättelse inte lämnas till den enskilde, skall på dennes begäran Datainspektionen granska att behandlingen sker i överensstämmelse med vad som gäller för sådan behandling. Första stycket gäller inte heller om det i fråga om visst slag av personuppgifter är uppenbart att underrättelse kan underlåtas på grund av att det inte föreligger någon risk för kränkningar av personlig integritet. Underrättelse får dock underlåtas endast efter medgivande från Datainspektionen. 26 § En begäran enligt 25 § första stycket skall framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. Har en underrättelse lämnats, behöver ny underrättelse inte lämnas till samme enskilde förrän tolv månader därefter. I de fall myndigheten har rätt att sälja personuppgifterna skall underrättelsen innehålla upplysning om att försäljning sker med de enskildas medgivande eller om det stöd i författning eller särskilt beslut av regeringen som finns för sådan försäljning. En underrättelse skall lämnas utan kostnad för den enskilde. Om det föreligger särskilda skäl, får dock Datainspektionen i fråga om visst slag av personuppgifter eller i fråga om underrättelse om att personuppgift om en enskild inte behandlas medge att avgift tas ut. 27 § En underrättelse enligt 25 § första stycket skall lämnas inom en månad från det att en begäran därom kom in till den persondataansvarige. Om personuppgifter har krypterats på ett sätt som godtagits av Datainspektionen behöver underrättelse dock lämnas endast vid tre över året jämnt fördelade tillfällen. 28 § Har en enskild anmält till den persondataansvarige att han inte önskar att personuppgifter som hänför sig till honom behandlas för adresserad direktreklam, får uppgifterna inte behandlas för sådant ändamål. Föreskriften i första stycket inskränker inte myndigheternas skyldigheter att lämna ut personuppgifter enligt tryckfrihetsförordningen. 29 § När en persondataansvarig sänder en handling som innehåller personuppgifter som behandlas till den enskilde, skall upplysning samtidigt lämnas om vem som är avsändare. Särskilda bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter för forsknings- eller statistikändamål 30 § Personuppgifter som avses i 20 § får behandlas för forsknings- eller statistikändamål utan den enskildes medgivande 1. om det skulle vara synnerligen kostsamt eller tidsödande att inhämta samtycke, 2. om den enskildes hälsotillstånd eller forsknings- eller statistikändamålet är sådant att en begäran om samtycke kan antas skada den enskilde, eller 3. om en kontakt med den enskilde skulle förrycka undersökningens resultat. En ytterligare förutsättning för behandlingen är att särskilda skäl föreligger med hänsyn till forsknings- eller statistikprojektets vikt, behovet av personuppgifter, säkerheten vid behandlingen av uppgifterna och den tid som uppgifterna skall behandlas. Föreskriften i andra stycket inskränker inte myndigheternas skyldigheter att lämna ut personuppgifter enligt tryckfrihetsförordningen. 31 § I fall som avses i 30 § första stycket 1 - 2 får uppgifterna inte behandlas förrän information i de hänseenden som anges i 16 § första stycket 1 och 4 - 6 lämnats i tidning med ett spridningsområde som omfattar dem som berörs av forsknings- eller statistikprojektet eller på annat liknande sätt. När insamling av personuppgifter har skett i fall som avses i 30 § första stycket 3 skall, innan fortsatt behandling får äga rum, den enskilde erhålla information i de hänseenden som anges i 16 § första stycket 1 och 4 - 6. Av informationen enligt första och andra styckena skall också framgå att den enskilde har rätt att anmäla att han inte önskar delta i projektet. Anmäler en enskild att han inte önskar delta i projektet får de uppgifter som hänför sig till honom inte behandlas. Är uppgifterna föremål för behandling skall de utplånas. Särskilda bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter för anställningsändamål 32 § Bestämmelserna i 33 - 35 §§ gäller behandling för anställningsändamål av uppgifter om sjukdom eller hälsotillstånd samt uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den enskilde eller som skall läggas till grund för ett omdöme eller annan värderande upplysning om den enskilde. Med anställningsändamål avses förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller arbetssökande. 33 § Personuppgifter som avses i 32 § får behandlas för anställningsändamål utan den enskildes medgivande 1. om uppgifterna rör lämplighet för arbetet samt behandlingen behövs i förfarande för anställning och normalt förekommer i sådant förfarande, 2. om uppgifterna rör den anställdes sjukdom eller hälsotillstånd och behandlingen behövs inom företagshälsovården eller i övrigt för sådan rehabiliteringsverksamhet som föreskrivs i lag, 3. om uppgifterna rör den anställdes arbetsinsatser och behandlingen oundgängligen och uteslutande behövs för beräkning av lön eller annan ersättning eller för kontroll, uppföljning eller utveckling av arbetsgivarens produkter eller tjänster, eller 4. om behandlingen behövs för att fullgöra åligganden som följer av lag eller annan författning. 34 § Innan arbetsgivaren samlar in personuppgifter med stöd av 33 § 1 - 3 skall den som personuppgifterna avser underrättas om åtgärden. Hans facklige företrädare skall också underrättas innan insamling sker med stöd av 33 § 2 och 3. 35 § Personuppgifter som rör arbetssökande och behandlas med stöd av 33 § 1 skall gallras när ansökan om anställning har avslagits. Kan den arbetssökande komma i fråga för annan anställning hos arbetsgivaren får gallring ske vid senare tidpunkt, om den arbetssökande lämnar sitt samtycke på sätt som anges i 12 §. Vid gallring av personuppgifter som utgör allmän handling gäller vad som sägs i 19 § andra stycket. Bemyndigande att meddela föreskrifter 36 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Datainspektionen får i fråga om sådan behandling av personuppgifter som avses i 20 § och som ofta förekommer inom ett visst område för ett visst ändamål, meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av 9 - 16 samt 30 - 35 §§. Närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna om säkerhet i 17 och 18 §§ får meddelas i fråga om sådan behandling av personuppgifter som avses i 20 §. Anmälan 37 § Innan personuppgifter får behandlas för ett visst ändamål skall en skriftlig anmälan ha kommit in till Datainspektionen, om behandlingen avser sådana uppgifter som nämns i 20 §. En anmälan behöver dock inte göras av 1. föreningar som behandlar personuppgifter med stöd av 21 § 1, 2. myndigheter inom hälso- och sjukvården som för vård- eller behandlingsändamål behandlar uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd i övrigt, 3. myndigheter inom socialtjänsten som behandlar uppgifter om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten, 4. läkare eller tandläkare som behandlar sådana uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd i övrigt som de har erfarit i sin yrkesverksamhet, 5. arbetsgivare som behandlar sådana uppgifter om arbetstagares sjukdom som avser tid för sjukfrånvaro, om uppgifterna används för löneadministrativa ändamål eller för att arbetsgivaren skall kunna avgöra om han skall påbörja en rehabiliteringsutredning enligt 22 kap. 3 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. 38 § En anmälan till Datainspektionen skall innehålla uppgift om 1. den persondataansvariges namn, postadress och telefonnummer, 2. ändamålet med behandlingen av personuppgifterna, 3. det stöd i lag eller annan författning som finns för behandlingen av personuppgifterna, 4. vilken typ av personuppgifter som skall behandlas, 5. vilka personuppgifter som skall lämnas ut och till vem, 6. vilka säkerhetsåtgärder som skall vidtas, samt 7. när gallring skall ske. Om en ändring sker av de förhållanden som har redovisats i en anmälan enligt första stycket, skall Datainspektionen skriftligen underrättas om förordningen. Datainspektionens tillsyn m.m. 39 § Datainspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag, föreskrifter meddelade med stöd av 36 § i lagen eller annat beslut av riksdagen eller regeringen om behandling av personuppgifter. 40 § Om personuppgifter behandlas eller det framgår av en anmälan att personuppgifter avses bli behandlade i strid med vad som gäller för behandlingen, får Datainspektionen för att åstadkomma rättelse meddela villkor för denna. I fråga om behandling av andra personuppgifter än som avses i 20 § och som utgör allmän handling får dock inspektionen meddela villkor om gallring endast om synnerliga skäl föreligger. Villkor som rör utlämnande av personuppgift får inte inskränka en myndighets skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen. 41 § Kan rättelse inte åstadkommas på annat sätt, får Datainspektionen vid vite förbjuda den persondataansvarige att i fortsättningen behandla personuppgifterna. Om det är sannolikt att en enskild tillfogas betydande skada vid en fortsatt behandling, får Datainspektionen vid vite förbjuda annan behandling än lagring att gälla för tiden intill dess frågan om fortsatt behandling slutligt har avgjorts eller annat har förordnats. Innan ett sådant beslut meddelas skall den persondataansvarige ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte sådan behandling av personuppgifter som riksdagen eller regeringen har beslutat om. 42 § Datainspektionen skall utöva tillsynen så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändig. 43 § Datainspektionen har rätt att för tillsynen få tillträde till lokal där automatisk databehandling utförs eller där datamaskin eller utrustning eller upptagning för automatisk databehandling förvaras. Inspektionen har vidare rätt att få tillgång till handling som rör automatisk databehandling samt föranstalta om uttag, sökningar eller sammanställningar genom automatisk databehandling. 44 § Den persondataansvarige skall lämna Datainspektionen de uppgifter om den automatiska databehandlingen som inspektionen begär för sin tillsyn. En sådan uppgiftsskyldighet har även den som för den persondataansvariges räkning behandlar personuppgifter. Övriga bestämmelser Överföring till utlandet 45 § Om det finns anledning anta att personuppgifter skall behandlas i utlandet, får uppgifterna lämnas ut endast efter medgivande av Datainspektionen. Sådant medgivande får lämnas endast om det kan antas att i motsvarande fall personuppgifterna hade fått behandlas här i landet. Något medgivande behövs dock inte, om personuppgifter skall behandlas enbart i en stat som har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter eller i en stat som har ett motsvarande skydd. Regeringen får föreskriva vilka stater som skall anses ha ett skydd motsvarande det som anges i konventionen. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). Tystnadsplikt 46 § En persondataansvarig eller annan som deltagit vid behandling av personuppgifter får inte obehörigen röja vad han till följd därav fått veta om en enskilds personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för vad som nu har sagts bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). Straff och skadestånd m.m. 47 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot bestämmelserna i 9, 11, 13 - 20 eller 30 - 35 §§ om behandling av personuppgifter, 2. lämnar ut personuppgift i strid mot 45 §, 3. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 25 §, 4. lämnar osann uppgift i fall som avses i 44 §, 5. bryter mot bestämmelser som regeringen eller Datainspektionen med stöd av 36 § i denna lag har meddelat om tillämpningen av 9, 11, 13 - 20 och 30 - 35 §§, 6. bryter mot villkor eller förbud som meddelats enligt 40 eller 41 §, eller 7. underlåter att göra anmälan enligt 37 § när sådan skyldighet föreligger. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 29 §. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 41 § får inte dömas till straff för sådan behandling av personuppgifter som omfattas av förbudet. 48 § Om personuppgifter har behandlats innan en anmälan enligt denna lag har kommit in till Datainspektionen, när anmälningsskyldighet föreligger, skall personuppgifterna förklaras förverkade, om det inte är uppenbart obilligt. 49 § Om en enskild tillfogas skada genom att personuppgift som behandlas är oriktig, ofullständig, inaktuell eller missvisande, skall den persondataansvarige ersätta skadan. Om någon tillfogas skada genom brott som avses i 47 § första stycket, skall den som har gjort sig skyldig till brottet ersätta skadan. Vid bedömandet om och i vad mån skada enligt första eller andra stycket har uppstått skall hänsyn även tas till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. 50 § Om en persondataansvarig eller den som för den persondataansvariges räkning behandlar personuppgifter underlåter att lämna tillträde till lokal eller tillgång till handling i fall som avses i 43 § eller att lämna uppgift enligt 44 §, får Datainspektionen förelägga vite. Detsamma gäller om en persondataansvarig inte fullgör vad som åligger honom enligt 22 eller 23 §, 24 § första stycket, 25, 26 eller 27 §. Överklagande 51 § Datainspektionens beslut som avser annan persondataansvarig än Högsta domstolen, Regeringsrätten och en kammarrätt får överklagas hos kammarrätten. Beslut som avser Högsta domstolen eller Regeringsrätten överprövas av domstolen själv. Avser Datainspektionens beslut en kammarrätt, får beslutet överklagas hos Regeringsrätten. Justitiekanslern får överklaga inspektionens beslut för att tillvarata allmänna intressen. Datainspektionens beslut om föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och som har meddelats med stöd av bemyndigande i 36 § får inte överklagas. Om en myndighet som är persondataansvarig avslår en begäran om underrättelse enligt 25 §, överklagas beslutet på samma sätt som gäller ett beslut av myndigheten att avslå en begäran om utlämnande av allmän handling. Med myndighet jämställs därvid ett annat organ i den utsträckning som anges i 1 kap 8 § sekretesslagen (1980:100). ---------- 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då datalagen (1973:289) upphör att gälla. 2. Beslut om tillstånd att inrätta och föra personregister skall dock anses som en anmälan enligt den nya lagen, om enligt den nya lagen anmälningsskyldighet föreligger för sådan behandling av personuppgifter som avses med beslutet. Ändamål som har bestämts i beslutet får fram till den 31 december 1998 anses som ändamål enligt 9 § i den nya lagen. 3. Har ansökan om tillstånd att inrätta och föra personregister gjorts, men inte slutligt prövats före ikraftträdandet, skall ansökningen anses som en anmälan enligt den nya lagen.